You have to fight - 15
Filed under: You have to fight

 
 

Hela kvällen lekte vi lekar med laget. Sammarbets lekar, hur kul som helst. Såklart var det en tävling, och tävlingsmänniskor som de flesta av oss var, blev det fullt allvar. Tyvärr lyckades inte min grupp vinna. Dock gjorde Maggies grupp det, lite småsur blev jag från början, men släppte det nästan direkt för jag hade haft så himla roligt. Jag älskar mitt lag, det är så härliga människor som är med.

Klockan hade slagit 11 när vi kom tillbaka till vårat rum, vi skulle inte hinna vara med killarna ikväll, så jag tog upp min mobil och smsade till Chaz.

We just came back, so i don't think we can do anything tonight. But maybe tomorrow. xoxo

''So who are you texting?'' frågade Abbey. ''I just texted Chaz and told him that we can't do anything tonight, but maybe tomorrow''. ''Can't we sneek out and meet them?'' sa Clara. It would be fun, but it felt like im the capten and i woudn't do that. ''I dont know...'' sa jag. ''Please Nora, it would fun!'' Jag tänkte ett tag innan jag svarade, ''Okey, but we cant get caught!'' ''No I promise! Im pro!'' sa Clara. Mobil plingade till, jag tog upp den där den låg i sängen och såg att det var ett sms från ChazSomers<3

Oh, okey. We'll see you guys tomorrow then :) xoxo

Snabbt svarade jag But come to our hotel, we have something for u guys. It's on the roof. xoxo Sure<3 Fick jag som svar.

Klockan var 12 och vi satt på taket och väntade på att killarna skulle komma. När klockan var 00.03 hörde vi dörren öppnas till taket. Vi gömde oss snabbt bakom en grej på taket så att killarna inte kunde se oss. ''Where are they?'' Hörde jag Justin säga. Vi skrattade tyst, vi sa ju aldrig att vi skulle komma, vi sa bara att vi hade en överraskning. ''So they got us to come here, and they are not here?'' sa Ryan. Vi smög oss fram, vi var nu bakom ryggen på dem, och visade med fingrarna, 3,2,1 innan vi skrämde dem. Jag hoppade på Justin, och jag kände hur han spände sig, och gav ifrån sig ett skrik. Det gjorde alla killarna. Vi tjejer la oss på marken och skrattade. Fy så kul, deras miner var oslagbara. Killarna stod och tittade på oss ett tag innan de också började skratta.
Vi satt oss på taket och började snacka, om allt. Okej kanske inte allt, men mycket munnarna gick helatiden, det var inte en tyst sekund. När det hade gått ca 40 minuter började det bli kalt, jätte kalt. ''Can't we go inside? We can be in our room if we are quiet!'' sa jag och kände hut mina tänder snart skulle börja hacka. Alla tyckte min idé var bra så vi ställde oss upp och började gå mot vårat rum. Mina tänder började hacka just innan vi kom in igenom dörren till hotellet uppe på taket, men jag försökte dölja det. Jag hörde hur någon fnissade till höger om mig när vi alla stod i hissen på väg ner till våran våning. Där stod Ryan, han höll på att ta av sig jackan, sedan la han den över mig och höll om mig. Jag log mot honom, jag frös verkligen, behövde hans värme. Helt otroligt hur han kunde vara så varm när vi suttit ute i kylan så länge.

När vi kom in i vårat rum gav jag tillbaka jacka och sa vänligt tack, sedan gick jag och tog på mig en mjukisdress två par sockar, och en mössa. När jag var klar satt alla i min och Claras säng. Jag hoppade upp och drog på mig täcke eftersom jag fortfarande frös. Jag kände hur någon satt dig bakom mig, när jag skulle vända mig om för att titta vem det var såg jag Justins stora leende. Han satt lutat mot väggen och visade att jag skulle sätta mig mellan hans ben så han kunde värma mig. Jag log osäkert innan jag förflyttade mig bakåt och la mig ner mot hans bröstkorg med min rygg. Han var alldelens varm, det kändes genom täcket in till min rygg. Det var hur skönt som helst där jag satt och frös. Alla fortsatte prata om vad nu alla pratat om när vi var ute på taket, jag kunde känna Justin skratta då och då, men själv försökte jag bara få upp värmen. Jag hade blivit riktigt kall när vi var där ute. Jag hade lugnat ner mig och saktat börja återfå min normala kroppstempratur. Då kände jag hur Justins arm sakta lades ner mot min mage, det kändes inte konstigt egentligen. Det var faktiskt ganska skönt. Jag tittade upp mot Justin och log försiktigt. Jag kände hur min ögonlock sakta blev tyngre och tyngre. Rösterna av de andra kunde jag höra i bakgrunden men var för trött för att lyssna. Tillslut blev det alldelens svart och tyst.

Justin

Nora la sig på mitt bröst, jag kunde känna hur hon skakade för att hon var så kall. Jag satt och pratade med resten av gänget alla berättade olika roliga saker de varit med om. Jag märkte efter ett tag hur Nora slutat att skaka och hur hennes andning blev alldelens lugn. Sakta förde jag min hand mot hennes mage, men blev osäker, hon kanske skulle tycka att detta blev jätte konstigt. Aja, jag får ta den risken, när min hand träffade hennes mage väntade jag min en reaktion av henne, men hon låg stilla kvar, hon vred huvudet mot mig. När våra ögon möttes log hon ett svagt leende, samtidigt kunde jag känna mig själv le åt det också innan hon vände bort huvudet igen. Jag lyssnade på vad alla prata om, det var bara Abbey Clara och Ryan som var vakna. Maggie och Chaz hade somnat i sängen. Jag kände själv hur mina ögonlock sakta slocknade.

Nora

När jag vaknade upp på morgonen låg jag fortfarande i Justins knä och hans hand låg fortfarande på mig mage. Försiktigt utan att väcka Justin satt jag mig upp. Där i sängen låg Ryan Clara och Abbey bredvid varandra medans Maggie och Chaz låg på de platser som fanns kvar. Justin rörde lite på sig, jag tittade dit och såg att han vaknat. Ja log försiktigt.

-Come back, it's cold. viskade han så ingen annan skulle vakna.

Jag la mig på Justin igen och vilade, jag kunde känna att han också var vaken. Men ingen sa ett ord vi bara låg där och myste lite. När jag tänkte på det, att vi just myste lät det lite konstigt. Jag menar jag hade bara känt honom någon dag och här låg jag i hans knä och myste på den lilla plats vi hade.

-We can go to the other bed and talk. Then we wont have to wake everybody up. sa jag och tittade på Justin han nickade och sedan ställde vi oss upp och gick över till den andra sängen.

Han la sig först och pekade på att jag skulle sätta mig på samma sätt som vi satt innan. Det kunde jag inte tacka nej till. Det var gudomligt skönt och varmt. Vi låg i sängen säkert en timme, till en början sa vi inte så mycket, vi bara låg där och återigen myste.

-So, your dad played in the NHL? Frågade Justin.
-Yes he did.

-That’s so cool! Sa han imponerat.

-Haha, nah I don’t know. Not as cool as being a big superstar like you! Sa jag och fnittrade lite.

-Haha I can’t see myself as a big superstar, I’m just a boy living his dream. I’m blessed. Enough about me. Tell me something about you.

-So 17, I live in New York with my family. I play hockey, as you already knew…hmm what else to tell? I’m half Swedish.

-So half Swedish, that explains why you look so good!

 

Jag kände hur mina kinder började blossa upp. Innan Justin hann se något kom Clara in och frågade om vi ville med och äta frukost. Snabbt gick jag efter henne, kände hur Justin kom upp bredvid mig, jag försökte dölja mina röda kinder diskret. Dock gick det inte så bra, Justin böjde sig ner och viskade i mitt öra.

-It’s true you look great.

Jag tittade upp mot honom och log, även fast mina kinder fortfarande var röda. Han var supergullig. Hur kunde jag ha missat detta. Länge gick jag och tittade på honom, fast hans blick var fast framför honom. När vi började närma oss matsalen var vi tvungna att lämna killarna. Resten av laget fick inte veta att de hade sovit över. Snacka om att vi skulle få skäll av ledarna då, och jag som är lagkapten. Jag ska vara ett gott exempel det skulle inte se bra ut. Vi kramade om varandra, och sa hejdå innan de smög ut bakvägen. Innan de gick ut genom dörren, vände Justin och Chaz. De båda tittade mig i ögonen och log. Jag måste erkänna att jag fastnade för Justins. Något hände under gårkvällen. Jag började gilla Justin. Mer än jag borde..


Sent som F*N menmen. Vet inte riktigt vad som ska hända. Sprid gärna bloggen ska försöka uppdatera med nu. Har väl sagt det flera gånger utan att något har hänt, men jag ska försöka. Tyvärr är jag en person utan mycket till fantasi.