Klockan var halv åtta och vi skulle vara där nio. Så vi hade gott om tid på oss.
Jag gick in på toan och kletade på lite maskara och gjorde en normal sminkning, inte så mycket. Håret fick vara som det var, ganska lockigt. Sedan drog jag på mig ett par svarta jeans och en grå tröja.

-Girls are you ready? Frågade jag när jag stod i hallen.
-Yes, let’s go! Sa Maggie och vi gick sedan ut genom dörren.

Nu gick vi – Jag Clara Maggie och Abbey på rad längs trottoarkanten. Vi hade gått i cirka 5 minuter och bara pratat om hur det var här och allmänna saker.

-Now it’s Biebertime, skrek Clara mitt i allt ihop och började hoppa.
-If you are gonna be this crazy then you can go home, sa jag och vi alla skrattade.

Jag kunde skymta ett hotell lite längre fram. Nu var vi utanför, vi visste inte om vi skulle gå in eller om vi skulle vänta ute.

-Let’s go in, it’s cold. Sa Maggie.
-Okey then, sa jag.

Vi gick in genom snurr-dörrarna som ledde oss in till hotellet.
Det var stort, och grymt fint. Om man gick åt höger så fanns det några soffor som vi satt oss i och väntade. Klockan var ju bara fem i så det var ju fem minuter kvar innan vi skulle samlas.

-So you came! Hörde jag någon säga bakom min rygg.
-Unfortunately I did, my friends forced me to. Sa jag lite kaxigt och vände mig om. Där stod han med hans två kompisar Ryan och Chaz om jag inte minns fel. Jag kunde känna Claras blick när jag sa att jag blev hit tvingad, men jag brydde mig inte. Alltid när jag var i Biebers närhet fick jag en kaxig attityd.
-So are we gonna do something? Frågade Justin.
-Yes, that will be fun, but what? Frågade Clara glatt.
-You can follow us to our room and we can do something there. Sa Justin.

Vi började gå mot hissen för att ta oss upp till deras våning. Alla hade börjat småprata med varandra, själv stod jag med Chaz och Maggie och pratade. Fast Maggie var ganska inne i hennes mobil så det var mest jag och Chaz som pratade.
Tillslut plingade det till och vi var framme på deras våning. Vi klev alla ut ur hissen och började gå åt vänster där Ryan pekat att rummet låg.
Justin smet förbi alla och låste upp dörren, sedan ställde han sig snällt och höll upp dörren för alla andra. Jag tackade tyst, jag ville inte att han skulle höra. Men han måste ha gjort det för jag kunde höra ett varsågod tillbaka. Jag tittade upp mot Justin och han log, det dära underbara leendet. Jag vet inte var det är med det men jag blir glad på något sätt. –Nej jag är inte kär i honom! Utan man blir bara lycklig av det, på något sätt.
Så jag klev in i rummet och satt mig i soffan med resten av gänget.

Jag har ju inte så bra fantasi -Varför skaffar man då en novellblogg?
men jag försöker verkligen skriva.
SORRY