Matchen skulle nu starta, och motståndet var Ryssland. Det var hur mycket folk på läktaren som helst. Eller jag tyckte att det var mycket, det var nog 2500 personer iallafall. 
Just innan det var nedsläpp och jag stod framme vid domarna för att hälsa kollade jag upp mot läktaren och kunde se Chaz Justin Ryan och den dära stora mannen. Jag åkte ifrån domarna och kollade upp igen och de stod och vinkade som galningar, jag skrattade bara och fortsatte fokusera på matchen.

Det var en riktigt jämn match, stod 1-1 i första perioden. Andra perioden tog de ledningen med 1-2.

Jag fick en bra passning av Rebecca upp mot bortre blå, jag åkte allt jag kunde och vände in mot mål. Jag var helt fri, men kände en motståndare i ryggen. Jag försökte trampa hårdare så att det skulle gå snabbare, men ryssen var snabb, jag var nära mål och skulle just skjuta. När hon fäller mig och jag tappar pucken. Man kunde höra hur publiken började bua. Senare kunde jag höra domarens ljud ur visselpipan. Det blev straff, Abbey fick lägga den för det var hon bäst på.
Vi stod alla i båset och kollade noga på Abbey när hon åkte. Hon åkte in från sidan och la skickligt upp den i krysset. Grymt snyggt. Alla började applodera och hon åkte förbi och och slog oss i händerna. Kung 2-2, nu måste vi bara göra ett mål till.

Jag hade pucken och åkte i mitten av planen, jag lyfte på huvudet och tittade åt sidan. Det enda jag såg var att någon kom imot mig i en väldig hög fart, sedan blev det svart.

Jag försökte sakta öppna ögonen, var är jag? vad har hänt? var det första som kom upp i mitt huvud. Jag kunde höra hur våran sjukvårdare som stod och försökte få komunicera med mig skrek

-Nora !? Nora? Can you hear me?

Jag försökte få ut ett ja ur min mun med det gick inte. Det kom ingenting ur min mun. Allt jag kunde göra var att ligga där.
Länge tittade jag mig förvånat omkring för att få en aning om vad som hänt, jag kunde se att vi hade match, jag låg mitt på plan och det var lite smågruff mellan spelare. Hela publiken buade, fast inte så högt.
Förvirrat satt jag mig upp och kollade runt. Jag kunde känna att sjukvårdaren försökte på kontakt med mig, men jag fortsatte titta mig runt.
Jag kände att två lagkamrater försökte hjälpa mig upp när jag skulle ställa mig upp, men jag vill ställa mig själv så jag skakade bort dem. Sakta försökte jag ställa mig upp. Jag tog ett skär och hela arenan började skaka kändes det som och jag föll ner igen. Fan jag ska få mig upp. Nu var jag sur, åter igen fick jag mig upp på benen, men återigen föll jag. Nu orkade jag inte mer, utan mina lagkamrater fick hjälpa mig.
Jag satt mig ner på bänken, våran sjukvårdare som heter Robert, var helatiden vid min sida.

-Nora, go in and shower! sa tränaren.
-But coach I can play!
-Nora I know you want to play, but you couldn't even stand up on the ice, maybe next game. sa han och forkuserade på matchen.

Jag visste att det inte gav något att argumentera imot, han var den som bestämde, men ändå blev jag sur. Jag ville spela det var det jag älskade.
Robert och Helen, hon var med som tjejledare, de hjälpt mig in i omklädningsrummet. På vägen in till omklädningsrummet höll jag på att ramla minst 2 gånger. I gången in till omklädnigsrummet fanns en bår som jag fick lägga mig på. Två sjukskötare drog ut mig till en ambulans som skulle köra mig till sjukhuset.
Jag hade full utrustning på mig när de rullade in mig på sjukhuset, bara för att vara säkra hade de satt på mig en nackkudde också. Det kändes som om att jag var uppstoppad, jag kunde knappt röra mig. Jag blev inrullad i en sal med 3 andra sängar, där fick jag ligga länge. Eller det kändes som timmar iallafall. Med mig var Robert, det började ringa i hans mobil, han gick ut ur rummet för att svara. När han kom tillbaka hade han ett leende på läpparna.

-We won! sa han och hoppade upp. Jag skulle räcka fram handen för att göra highfive men fast som jag låg kunde jag inte röra mig.
-Hannah and Dani did the goals, sa han glatt. Jag blev så glad, vi vann! YEES. Två matcher kvar i gruppspelet.

Läkarna hade kommit fram till att det ''bara'' var en lätt hjärnskakning, och att jag var tvungen att vänta tills på



När jag väl kom in i omklädningsrummet och satte mig kom 2 sjukvårdare in genom dörren. De la mig på masagebänken som vi hade mitt i omklädningsrummet, och undersökte mig på många olika sätt. Tillslut kom de fram till att jag fått en liten hjärnskakning men skulle nog kunna spela om 2-3 dagar.
Jag blev glad när de sa att jag skulle kunna spela, för en stund där hade jag nästan trott att jag inte skulle kunna spela något mer. Dock måste jag nog stå över en match.

Nu satt vi i en taxi på väg tillbaka till hotellet där laget var, jag hade tagit med mig min mobil men hade varit tvungen att stänga av den och sen hade Robert haft den i hans jackficka. När vi satt oss i taxin hade jag fått tillbaka den, jag startade den genast. Jag hade 6 olästa meddelanden.

Mum
Hey honey!
I heard you were at the hospital, please call me when you can I love you<3

Jag ringde genast.

-Oh Nora we have been so worried, what happend? hörde jag mamma säga.
-I'm okey mum, i just got a little concussion.
-Oh little honey, i hope you are okey we will be there soon.
-Yeah good! I have to sit on the bench for 2-3 days but I hope i will play as soon as posible.
-yeah, good luck sweetie, we miss you all.
-Kiss dad and Nils from me. Bye



De två nästa sms som kom upp var från två nummer jag inte hade..

---

I suck i know...förlåt. Jag försöker ibland, men detta är inte min grej jag vill bara skriva ibland. Så räkna inte med någon bättre uppdatering.

 

Jag vaknade av att larmet på min mobil ringde. Jag sträckte mig snabbt efter mobilen och tryckte på av alarmet. Jag reste mig sakta upp och borstade snabbt igenom håret och satt sedan upp det i en svans högt på huvudet.
Sedan gick jag mot mina kläder och drog på mig mjukisdressen som alla hade. Det var faktiskt ganska skönt att inte bry sig om hur man såg ut eller vad man hade på sig.

-Clara wake up! Maggie and Abbey you too!
-Just five more minutes, sa Maggie sömnigt.
-No, you have to go up now, we are going to eat. sa jag.

Abbey och Clara reste sig snabbt upp, de såg laddade ut, men Maggie hon låg kvar i sin säng. Jag tog sats från dörren där jag stod som var typ 2 meter ifrån sängen och kastade mig på henne. Hon vakande genst upp och skrek.

-What the fuck are doing? sa hon förvånat.
-Jumping on you so you will wake up sometimes. skrattade jag.

Maggie bestämde sig för att stiga upp för att vi bara hade 20 minuter innan vi skulle vara nere i matsalen och äta med laget. Båda blev snabbt klara, vi gick ut ur rummet och in hissen för att sedan åka ner till våningen där matsalen var på.
När vi klev ut ur hissen stod hela laget och väntade på oss.

-Where have you been? frågade våran tränare Cole. Båda pekade bara på Maggie och hon försökte se så där oskyldig ut.
-Like usual, sa Jenny och alla började skratta.
-Haha, very funny sa Maggie sarkastiskt.

Vi tog alla för oss gröt, eftersom man måste äta mycket och bra före match. Jag satt mig ner bredvid Abbey Maggie, Clara Rebecca och några inprincip hela laget satt runt om ett bord. Vi satt och pratade om allt, skrattade och snackade om hur matchen skulle vara. Mitt i allt ihop pep min mobil till, men jag orkade inte bry mig, men efter bara några minuter pep den till igen. Jag stack ner handen i fickan och tog upp mobilen. Den lös upp och visade att jag hade tre olästa meddelanden. Första var från Pappa : Hej´älskling! Vi kommer upp till om 3 dagar. Vi saknar dig pusspuss.
Jag svarade direkt. Hejsan pappa! Härligt, jag saknar er med! Hälsa de andra pusspuss<3

Jag öppnade nästa sms som var från Frida : Tjenare snygging! Vad händer? Kunde inte träffas igår, hade en massa grejer....sorry. Men hör av dig när du kan xoxo dinFridde
Jag: Hej honey! Ja jag fick också planer, som jag MÅSTE berätta för dig. Jag ringer dig senare älskar dig. din Nora

Jag blev förvånad när jag såg vem det sista smset av.....Chaz Somers<3 stod det. Vi hade bytt nummer igår han hade döpt sig själv.
I smset stod det : Hello! My friend, what'zup? Good luck at the game! I hope it's okey that i gave Justin and Ryan your number, /Chaz

Hi there Chaz! I'm eating breakfast with the team. Thanks, yeah i hope we win. Yeah it's okey, I'will see you after the game /Nora

Jag stoppade ner mobilen i fickan och fortsatte äta min frukost, sedan bar det av med buss till arenan. Det tog bara 5 min att åka till arenan.

---

Förlåååt jag vet att det har tagit år, och att den söööööög.
Men jag vill få matchen i nästa men jag ska försöka skriva klart den imorgon.