Jag vaknade 8.00am av att väckaren ringde. Ovanligtvis steg jag upp direkt. Jag var så himla peppad på match nu.
Våran första match skulle börja 1.00 pm och mötet var Tjeckien.
 
De andra var också ganska snabba på att stiga upp. Vi drog snabbt på oss våra mjukiskläder. Sånna som alla  i laget har. Blåa med lite rött på och det stod USA på dem och på det vänstra bröstet var det USA loggan.
-Are you ready? frågade Clara när hon stod redo i dörren för att gå ner och äta frukost.
-Yes! skrek jag och sprang ut genom dörren.



Vi gick nu i en samlad trupp från bussen och vi var på väg in i arenan där vi skulle spela. Människor korsade oss från höger och vänster. Vi fick nästan trycka oss genom folkmassan för att få oss in i arenan.
När jag skulle gå in i omklädningsrummet vände jag snabbt huvudet åt vänster och sedan tillbaka. Där fanns det ett ansikte som jag så väl kände igen. Men who the fuck was it? Jag var tvungen att veta så jag gick ut och tittade dit. Där stod han. Justin Bieber med sina kompisar gissar jag, och pratade med någon vakt.

-Clara look who's here, sa jag tyst så att igen annan skulle höra. Hon stack försiktigt ut huvudet för att kolla!
-OMB!!! skrek hon. Jag försökte snabbt täcka för hennes mun med mun handflata. Clara började bara skratta och jag följde på.
-What's happening? frågade Dani. Dani var en spelare i laget.
-Go outside the door and look at your left, sa jag när jag skrattat klart.

Snabbt vände hon på klacken tillbaka in i omklädningsrummet och visade med chester att de var på väg hitåt.
Vi var fort upp och satt oss och pratade som om att inget hade hänt.
Jag såg i ögonvrån hur det rörde sig i dörröppningen. Så av en automatisk reflex tittade jag dit.
Där stod tre killar i våran ålder och tittade in i vårat omklädningsrum.
Jag kunde inte råför att jag började le när han kollade in i rummet. Allt som just hänt spelades upp i mina tankar.

-So what are you smiling at? frågade Justin när han kom mot mig.
-Oh me? Nothing sa jag och försökte få mig ur situationen.
-I saw that it was something, sa han lite flörtigt.
-Haha no it was nothing sa jag och försökte låta alvarlig.
-Okej if you dont wanna say it. We have to go now bye and good luck!
-Thanks, and goodbye! sa jag tillbaka.

När killarna lämnat rummet började alla skratta.

Jag kommer att fara bort hela helgen.
Har match och ska sova på hotell......
kommer inte uppdatera

Nu stod vi alla spelare och blev uppropade en och en. Vi skulle nu åka en buss som skulle ta oss till flygplatsen.

När vi landade stod det en gubbe där som skulle visa oss vägen till hotellet, han var ganska lång och såg jätte ståtlig ut i sin kostym och med USA skylten i handen.
När vi anlände till hotellet, ropade de upp namn. Fyra och fyra, så som man skulle sova.

-Maggie, Abbey, Nora and Clara. You have room 325.
-YEES, skrek Maggie och hoppade på mig och Abbey.

Vi gick upp till rummet, eller vi åkte hiss. Vi stod utan för dörren som hade numret 325 och Clara drog kortet så att dörren öppnades.

-I’m gonna sleep here! Sa jag och slängde mig i den ena dubbelsängen.
-And I will sleep next to you! Sa Clara inte långt efter och slängde sig också ner i sängen.
-Then it’s you and me, sa Abbey flörtigt till Maggie.
-Oh, nice. Svarade hon tillbaka.

När vi alla hade bäddat våra sängar och packat upp våra kläder i garderoben fick vi alla ett sms.
’’Meeting in room 500 in 10 minutes’’

Vi gick tillsammans in i rummet och satt oss. Där satt alla andra på stolar. Det såg ut som ett klassrum.
Vi satt där inne i säkert 1 timme om inte mer, och ledarna informerade oss om vad som kommer hända. Hur vi ska bete oss och en massa mer.

-The captain for this year is Nora! När tränaren sa de blev jag väldigt chockad, jag kapten.
-Wow, thanks. Sa jag.

Hann inte klart de....hade träning och kom just hem...

Har suttit och skrivit nu, det är nästan klart.
Men jag är jätte trött så att det känns som om att jag bara
skriver för att skriva och det blir inge bra...
Så det kommer inget ikväll.
MEN IMORGON!!

Äntligen har jag en design!
Tack vare
Denna tjej!
TACK SÅ HILMA MYCKET!!



Nu ska jag försöka komma igång med skrivandet.

Bloggen kommer att vara under ombyggnationer
ett tag framöver!

                
Nästa månad

Idag ska vi alla i landslaget U-18 som det är, samlas i NY för att imorgon tillsammans flyga till Toronto i Kanada.
Jag kände några i laget. Vi har varit på utagningar till detta så jag har ju träffat alla. Men det var två stycken som jag fick lite bättre kontakt med. Dom heter Abbey och Maggie. Båda bor i Pittsburg, Abbey år lika gammal som jag, 17, och Maggie är ett år yngre 16.

-Are you nervous? Frågade mamma när hela familjen satt i bilen för att lämna av mig på hotellet där vi skulle samlas.
-No, not get, I think it’s gonna be so much fun. Svarade jag glatt.
-Det är jätte roligt kan jag berätta, jag fick själv spela för Sverige när jag var 17år. Att få uppleva detta med dina vänner. Även om ni vinner eller förlorar så gör ni det som ett lag, som ett land. Sa pappa.

Vi hade nu bara 10 minuters bilresa kvar tills vi skulle vara framme på hotellet. Jag satt bak på vänster sida och tittade ut. Men jag var allt för inne i mina tankar för att märka allt som var utanför. Min hjärna var full med tankar. Hur ska detta gå? Kommer vi att ha roligt? Fast det visste jag att vi skulle. Att få träffa Frida igen efter alla dessa år. Ja, allt om dessa 10 dagar, tror jag att det är, snurrade runtrunt.
Jag vaknade upp ur mitt dagdrömande av att bilen Nils försökte skaka på mig.

-Nora! WAKE UP! Jag tittade på honom, han tittade frågandes tillbaka på mig.
-Much to think about, sa jag innan jag klev ut ur bilen.

När jag klev ut ur bilen sträckte jag på mig. Hade blivit lite stel på denna lilla biten. Eller rättare sagt 30 minuter tog det. Det stod flera föräldrar med deras barn och all packning på parkeringen. Bakom en ring med en familj såg jag både Maggie och Abbey. Jag tog det lugnt och sa ordentligt hejdå till min familj.

-Bye mum dad and you Nils. Sa jag och kramade om alla.
-Kom ihåg att ha roligt, och vinna vore ju inte fel, sa pappa och skrattade i mitt öra när kan kramade mig.
-I love you! Sa ja innan jag gick vidare in på hotellet där vi skulle samlas.

-Nora there you are! Hörde jag Maggie säga bakom mig. När jag vände mig om hade jag redan henne i min famn. Abbey var inte långt efter på att krama om mig.

Vi satt oss i soffan och började snacka om allt som hänt. Det var som att vi hade känt varandra sen vi var små. Vi hade så lätt för att snacka med varandra.

-So Maggie how is it going with that boy? What was his name? frågade jag.
-Leo, his name is Leo! svarade snabbt Abbey. Maggies kinder fick en röd nyans.
-Eh..we are like together, svarade Maggie försiktigt.
-What together? And you haven’t told me? Skrek Abbey, hon var inte arg utan ganska förvånad.
-I know, but i didn’t know if we were together so, until….two days ago, svarade Maggie till sitt försvar.
-Maggie it’s cool, but you have so much to tell us, sa jag och kramade om henne innan vi skulle gå till samligen.
-But now we have so many days we can talk. Sa Maggie och log med ett leende som räckte upp till öronen.

Som ni har sett så pratar Noras mamma engelska men hon förstår svenska ganska bra. Det är derför dom oftast pratar svenska med honom. Men Noras mamma tycker att engelska är lättast derför pratar dom engelska med henne.
Både Nora och Nils är kan svenska väldigt bra eftersom dom brukar resa dit lite då och då, och bodde faktiskt i sverige i ca 6 månader när dom var mindre.

Ja, det där är jag, och mitt namn? Nora Hansen. Jag är nyss fyllda 17 år. Bor i USA med min mamma pappa och lillebror Nils. Pappa kommer ursprungligen från Sverige, men flyttade hit för att kunna spela hockey i NHL. 
Vi är bosatta i New York, pappa har avslutat sin karriär som hockeyspelare och är nu tränare för min lillebror.
På dagarna går jag i skola, och sedan spelar jag hockey. Jag spelar i damlaget som finns här i NY. 
I skolan är jag väl ganska populär, men jag bryr mig inte så mycket. Jag är inte sådär snobbig, visst min familj är ganska rika. Men jag har inte alltid den nyaste handväskan och den nya tröjan för flera tusen. Jag hade det jag tycker är snyggt.

-Nora, there's something to you here! Ropade mamma nerifrån.
-It’s a letter.
-From who? Frågade jag.
-I don’t know, open it.

Det var ett stort vitt brev som det stod To: Nora Hansen. Jag slet snabbt upp det.

-Vad står det? Frågade pappa som kom in i köket där vi satt.
- Jag ska spela för USA!!!
-Congrats! Sa mamma och kramade om mig.
-Ja grattis gumman!
-What’s happening? Frågade Nils.
-I’m gonna play for the USA national team!
-Congrats sis!
-When is it?
-Next month, in Canada, Sweden is going there also! I might meet Frida, if she gonna play.
-Call her and check, sa mamma.

Jag tog tag I min vita nya Iphone och sprang upp på rummet för att ringa Frida. Efter bara några signaler svarade hon.
-Frida här!
-HEEJ FRIDA! Skrek jag.
-Nora!! Fuck vad länge sen det var. Vi pratade på om våra liv och allt möjligt, jag glömde bort varför jag egentligen ringde.

-Du Frida, ska du till Kanada nästa månad?
-Ja, ska du med dit?
-JA! Jag fick ett brev idag.
-SÅ JÄVLA KUNG!
-Vi måste träffas och umgås då. Sa Frida.
-Så klart vi ska göra, men jag måste nog gå nu klockan är mycket. Sa jag efter jag kollat på klockan och insett att den var 11.23pm.
-Men vi hörs, puss!

-Are she going there too? Frågade mamma när jag stod och borstade tänderna.
-Yes kunde jag mumla fram fast jag hade tandkräm hela munnen.
-I'm going to bed now, night. sa jag innan jag gick upp till mitt rum.

Jag satt mig snabbt framför datorn och öppnade twitter. Jag skrev snabbt. ''Im playing for the national team next month YIPPI''.

Jag har nu läst biebernoveller i minst ett år nu.
Jag älskar det!
Så jag tänkte prova mig på en egen.
Kanske en liten speciell en.
Dock kan jag inte göra design eller sätta in den själv, så jag söker någon som kan
hjälpa mig.
Så fort det är klart ska jag börja publicera inlägg.
Har börjat skriva och har några ideer.
Min svenska är inte superdålig men den är absoult ingen författarsvenska.
Och min engelska den är kass, men jag får försöka.
Hade tänkt att göra talandet på engelska men kanske ändrar till svenska.

Restan får ni se.





Kan/vill du hjälpa mig med design kommentera !