Klockan var 11pm och alla hade gått till deras hotellrum. Jag och Frida bestämde att vi fick berätta allt senare någon dag när det bara var vi två. Imorgon hade vi match igen, och jag hoppades verkligen att jag skulle få spela, vilket jag absolut inte skulle får göra om någon berättat att jag svimmat.
Vi hade gjort oss klara och låg nu i våra sängar.

-So you and Chaz ha? sa Clara och log stort.
-Haha noo not at all. jag blev förvånad över frågan, och skrattade lite.
-That kiss was something sa hon och blinkade med ena ögat.
-No no, he was a really good kisser but i didnt feel anything. It was just sooooo long time ago ive kissed someone like that i had to take the chance.
-You did go really deep , sa Clara sedan dog vi ut i skratt.

Jag vaknade på morgonen av Claras alarm. Klockan var 10 och vi skulle samlas för en gemensam frukost om en halvtimme. Som vanligt drog vi på oss våra USA mjukisdressar, satte upp håret slarvit i en svans på huvudet och sedan gick vi. Vi var först nere av alla spelare för en gångs skull, vi brukade alltid komma för sent.

-Nora how do you feeling today? frågade Robert, när vi satte oss vid bordet.
-I'm feeling great, I dont feel anything of the concussion, sa jag och log stort.
-That's great. sa Robert.
-You are not playing today! sa våran tränare.
-But why? I feel great! sa jag och hoppades att jag skulle få spela.
-You are not playing today, that's it. I know all about what happend yesterday, and you are not playing today. That's for your own safety. sa han och jag visste att jag inte kunde argumentera imot.

Men hur kunde han har veta om att jag svimmade igår? Någon måste ha berättat. Men vem? Kan det vara Clara, Maggie eller Abbey? Det måste vara en av dem, ingen annan i laget var ju där inne. Jag tittade upp mot tjejerna och de såg förvånade ut. Jag gav dem en blick som frågade om det var dom som sagt något, alla tre skakade på huvudet. Men vem fan kan det vara då? Frida....? Nej inte en chans, hon vet att jag vill spela mest av allt och skulle aldrig säga något som gjorde att jag inte fick spela. Men för säkerhetens skulle tog jag upp mobilen och skickade ett sms till henne.

Hej Frida! Tänkte bara kolla, har du sagt något till min tränare om att jag svimmade igår? puss.

Länge satt jag och funderade på vem annars det kunde vara, det var bara Ryan Chaz och Justin kvar som var med när det hände. Men varför skulle dom säga något, skulle de verkligen söka upp våran tränare för att säga att jag svimmat? Det låter ju dumt. Jag kände hur det vibrerade till i fickan. På displayen lyste Fridas namns upp.

Hejsan! Nej Nora du vet att jag aldrig skulle säga något som hindrade dig från att göra det du älskar. Pusspuss

Det måste alltså vara en av killarna, men varför? Nu var jag sur. Jag ville verkligen spela. Jag skrev ett sms till Chaz.

Why? Why did you guys tell my coach? Beacuse of you im not playing today, thanks, thanks alot.

Jag hade hämtat frukost, jag tog gröt. Men jag kunde inte äta, jag ville inte äta. Jag ville spela. Det ända jag gjorde var att röra om i gröten, jag satt och tittade länge i gröten, tog inte en tugga, och samtidigt funderade jag på varför de skulle säga något. Men hur mycket jag äns försökte kunde jag inte komma på någon orsak.

-Nora, please eat something, you have to eat, or else you will go and be hungry all day. sa Maggie med en lung ton.
-I don't wan't to eat, why should i? Im not playing. sa jag surt.
-That dosent mean that you dont have to eat, you will still be hungry. svarade hon.

Jag tog en sked och fyllde den med gröt, sakta förde jag den mot munnen. Det var inte äns gott, jag brukade alltid älska frukost, men nu gick det inte. Jag var bara så arg. Jag skulle precis ta en till tugga när jag kände hur det vibrerade till i fickan igen. Jag hoppades verkligen att det var Chaz som svarat. Jag ville veta varför.