You have to fight - 4
Filed under: You have to fight



Jag vaknade 8.00am av att väckaren ringde. Ovanligtvis steg jag upp direkt. Jag var så himla peppad på match nu.
Våran första match skulle börja 1.00 pm och mötet var Tjeckien.
 
De andra var också ganska snabba på att stiga upp. Vi drog snabbt på oss våra mjukiskläder. Sånna som alla  i laget har. Blåa med lite rött på och det stod USA på dem och på det vänstra bröstet var det USA loggan.
-Are you ready? frågade Clara när hon stod redo i dörren för att gå ner och äta frukost.
-Yes! skrek jag och sprang ut genom dörren.



Vi gick nu i en samlad trupp från bussen och vi var på väg in i arenan där vi skulle spela. Människor korsade oss från höger och vänster. Vi fick nästan trycka oss genom folkmassan för att få oss in i arenan.
När jag skulle gå in i omklädningsrummet vände jag snabbt huvudet åt vänster och sedan tillbaka. Där fanns det ett ansikte som jag så väl kände igen. Men who the fuck was it? Jag var tvungen att veta så jag gick ut och tittade dit. Där stod han. Justin Bieber med sina kompisar gissar jag, och pratade med någon vakt.

-Clara look who's here, sa jag tyst så att igen annan skulle höra. Hon stack försiktigt ut huvudet för att kolla!
-OMB!!! skrek hon. Jag försökte snabbt täcka för hennes mun med mun handflata. Clara började bara skratta och jag följde på.
-What's happening? frågade Dani. Dani var en spelare i laget.
-Go outside the door and look at your left, sa jag när jag skrattat klart.

Snabbt vände hon på klacken tillbaka in i omklädningsrummet och visade med chester att de var på väg hitåt.
Vi var fort upp och satt oss och pratade som om att inget hade hänt.
Jag såg i ögonvrån hur det rörde sig i dörröppningen. Så av en automatisk reflex tittade jag dit.
Där stod tre killar i våran ålder och tittade in i vårat omklädningsrum.
Jag kunde inte råför att jag började le när han kollade in i rummet. Allt som just hänt spelades upp i mina tankar.

-So what are you smiling at? frågade Justin när han kom mot mig.
-Oh me? Nothing sa jag och försökte få mig ur situationen.
-I saw that it was something, sa han lite flörtigt.
-Haha no it was nothing sa jag och försökte låta alvarlig.
-Okej if you dont wanna say it. We have to go now bye and good luck!
-Thanks, and goodbye! sa jag tillbaka.

När killarna lämnat rummet började alla skratta.



har haft jätte svårt för att skriva...blev kort som vanligt.
men jag har redan börjat på nästa.


Comments
Ditt namn:

E-mail: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback