Vi var nu ute på isen för att värma upp. Vi hade 20 minuters uppvärmning.
Jag tittade upp på läktaren, det kändes så mäktigt. Det var riktigt stort. Att jag Nora Hansen skulle få spela här
inför så många människor. Arenan var långt ifrån full. Men Människorna hade börjat anlända och platser fylldes på en efter en.
Jag stod i kön och väntade på att det skulle bli min tur.

-Look there! sa Abbey som stod bakom mig. Hon pekade lite försiktigt upp mot läktaren där det satt tre killar och en stor man.

Sedan var det min tur. Jag åkte så fort jag kunde och tillsist sköt jag och det blev mål. YES tänkte jag för mig själv.
När jag sedan ställde mig i kön igen var jag tvungen att titta upp mot dom dära killarna. Jag kunde se att det var Justin och hans kompisar. Efter ett tag kom jag på mig själv att titta på dom när jag såg att killen i mitten vinkade. Snabbt vände jag tillbaka huvudet och försökte fokusera på uppvärmningen.

Jag stod redo att teka, pucken var framför mina ögon och sedan släpptes den ner isen. Matchen var igång!

Vi spelade grymt bra. I första perioden tog vi ledningen med 2-0, i andra kunde Tjeckien göra ett mål men vi tog snabbt igen det till 3-1. Matchen slutade med vinst till oss, 5-2. När vi tackat motståndet och domaren slog vi klubborna i isen för att tacka publiken. Och jag kunde inte råför att titta upp mot läktaren där Justin satt. Det var något märkligt med honom. Han tittade på mig på något speciellt sätt, jag vet inte om jag gillade det. Visst han verkade snäll men det var inte på ett sånt sätt han tittade på mig. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Men som om att han vill någor från min. Han tittar med hans perfekta ögon på mig, och det känns som om att blicken kommer genom hela huvudet.


Efter matchen när vi sprungit ut mjölksyran och duschat gick vi i en gemensam trupp till matsalen som låg en liten bit bort. Alla gick i deras USA mjukisdressar med jackan utanpå och en mössa på huvudet.
Jag gick sist med Clara och Beth. 

-Nora! I think there is someone that want to talk to you. sa Clara och pekade bakom mig.

Jag vände på huvudet och 50 meter bot stod Justin och hans vänner. Han vinkade att jag skulle komma. Själv skakade jag bara på huvudet. Jag var inte intreserad av att prata med honom, och jag kan inte bara springa iväg från laget jag skulle tappa bort mig.

-Go! We'll wait. sa Abbey.
-No I'm not going! If he want something he can come to me. svarade jag och fortsatte gå.
-Just go and look what he wants? please sa Clara.
-Okej then sa jag lite små irriterat. Inte på laget men på Justin, jag vet inte varför jag bara va de.
-And don't forget to take his autograph for me! Skrek Clara när jag var på väg mot killarna.

Jag såg hur ett leende kom på killarnas ansikten efter Clara skrek det där.

-So what do you want? frågade jag lite irriterat när jag kom fram till de.
-Oh, someone is not on the right mood. sa Justin och gjorde en ledsen min.
-Just say what you want so i can go, sa jag mer irriterat efter hans min.
-I tought you wanted to talk? Sorry but I mean I saw when you looked at me.
-And? I can't look at you? Okey I'm going then. sa jag och vände på klacken.
-No stop, I didn't say that. But go if you want to. sa han, han lät lite ledsen inte så att han grät men ja ni förstår.
-Oh wait! Ropade Justin.
-What? sa jag och tittade på honom med frågande ögon. Han såg ut att leta efter något. Tillslut hittade han det, det var en pappersbit. Han tog pennan han hade i vänstra handen och skrev snabbt något. Sedan tog han en till pappersbit och skrev något längre.
-Your friend wanted my autograph, sa han och log medans han sträckte fram lapparna.
-Oh thanks I'm sure she's gonna freak out. sa jag och gick mot laget som väntade på mig.

Hela laget hade deras blickar mot mig när jag närmade mig. Men jag vände på stegen och styrde mot matsalen som vi skulle äta i. Snabbt kände jag att jag hade hela laget i hälarna. Men ingen hade sagt något om Justin. Vilket jag tyckte var skönt.
Vi paserade ett hörn som där vi var tvungen att svänga höger. Där bröt det ut!
Alla skrek frågot om honom jag kunde inte höra ett ord.

-GIRLS WAIT! Skrek jag för att få tyst på de.
-I can tell you tonight now im just hungry! So let me eat, and Clara here is his autograph. sa jag och sträckte fram lapparna.
-Thanks! sa hon och skrattade.

Jag fortsatte gå mot matsalen.

-Nora I don't think this is for me! hörde jag Clara säga.
-What? the autograph is for you I don't want one. sa  jag.
-No not that, there is one paper to you here! jag vände mig om och hon gav mig en lapp.

---

förlåt för att jag inte har skrivit...har ingen orsak