You have to fight - 11
Filed under: You have to fight

                                                 

Utanför stod Frida och pratade med Clara. Jag sprang mot henne och kastade mig på henne.

-Nora take it easy! sa Clara stängt. Jag ignorerade Clara jag var för upptagen med Frida.

-Jag har saknat dig så himla mycket Nora. sa Frida medans vi kramades.
-Och jag har saknat dig mer, det känns som evigheter sedan! 

Vi gick och satte oss i soffan, mitt huvud var mycket bättre, hade lite små ont ibland, men det var inget jag tänkte på nu när Frida var här.

-Så vad har hänt sedan sist? frågade jag.
-Du ver fjortisen Fanny som går i min klass? jag nickade intreserat.
-Hon är tillsammans med Jacke, du vet han. Jacke var Fridas ex, de var tillsammans i över ett år. De gjorde slut som vänner, de hade bara inte kännslorna kvar.
-Men nej, vad håller han på med?!? Jag ska ta ett allvarligt snack med honom, sa jag och vi skrattade.

-Why so you speak...that language? frågade Ryan. Bara för att jävlas svarade jag på svenska.
-För att det blir mycket lättare för Frida, och vi kanske inte vill at.. Chaz avbröt mig mitt i meningen.
-We still dont understand, please speak so we understan. sa han och log för att få mig att prata engelska.
-We are just talking about stuff in Sweden, you dont know how the people are so why should you hear then? And we talk swedish beacuse its eaiser for Frida, sa jag och pekade på Frida.
-Thanks, but cant we do something so can you talk some other times? frågade Justin. Jag vände mig mot Frida för att kolla om det var okej, och hon nickade som svar.
-Of course, so what should we do? frågade jag.
-We can play truth or dare, sa Clara som förslag och alla var på.

Vi satt oss i en ring på golvet, Abbey gick för att hämta en flaska som vi kunde snurra med. Det var jag Abbey Maggie Clara Frida Ryan Chaz och Justin som var med.

-I wanna start, sa Maggie. Hon tog tag i flaskan och snurrade, länge snurrade den runtrunt, till slut stannade de till mot Clara. Hon valde dare.
-Hm...call the first the first boy on letter F and moan, scream how much you like him.

Hon tog upp mobilen ur fickan och bläddrade ner mot kontakterna på F. Filip Wilson, hamnade hon på.

-Oh no, not him. He's been inlove with me for three years. sa hon och skrattade lite smått.
-You have to. sa Abbey.
-Okey then. sa hon och tryckte på ring.

Han svarade innom några få sekunder, hon började stöna riktigt ordentligt. Och skrek

-I love you so much, Filip, i want you here right now!!!!


När han hade lagt på dog alla ut i skratt.

-I think he is sad now....he was happy in the beggining, when i screamed I LOVE YOU.
-I feel a little sorry for him, sa Maggie, men skrattade lite smått efteråt.

Alla fick göra jättekonstiga saker, och svara på pinsamma frågor. Men vi hade jätteroligt undertiden, skrattade under hela spelets gång. Nu var det Ryans tur att snurra, den saktade in mot mig och just när den var som rakt mot mig stannade den.

-Truth or dare.
-I take dare.
-Kiss...hm. Han tittade sig runt i ringen för att välja någon. Innan han svarade ..Chaz. No dont kiss him, make out, and a really good one.

Jag tog ett djup andetag innan jag kröp fram till Chaz, vi tittade varandra i ögonen. Sedan böjde jag mig fram och våra läppar möttes. Kyssen blev allt hetare, vi hade tungorna i varandras munnar och jag drog upp min hand och satt den i hans nacke för att trycka honom närmare mig. Jag hade inte kysst någon på väldigt länge, och jag hade verkligen saknat det. Vi fortsatte ett tag till, innan jag kom på att alla satt och tittade på. Jag särade på våra läppar men släppte inte blicken från hans ögon.

-Wow, you didnt have to do that deep. sa Ryan och alla började skratta.
-If you gonna do it, do it well. sa jag innan jag kröp på alla fyra tillbaka til min plats.

Jag kände hur någon smackade till mig på rumpan. Jag stod kvar men vände på huvudet för att titta vem det var. Där mötte jag Justins blick, han blinkade med ena ögat.

-You like it ha?
-Hell yeah i do. svarade han.
-It's mine, so dont touch!


Comments
Ditt namn:

E-mail: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback