Vi satte alla igång och pratade, om allt. Det var inte en tyst minut, jag och Chaz hade en livlig konversation om hockey. Jag kunde känna en blick i sidan men försökte ignorera den. Tillslut vände jag min försiktigt mot blicken för att kolla vem det var.
Såklart var det Justin som satt där, han log lite när våra blickar möttes. Jag bara skakade på huvudet och fortsatte prata med Chaz.

-I know! He's so good! sa jag till Chaz när vi satt och pratade om Mats Sundin.
-If I was like him I would...I don't know really but everything i could! sa Chaz.
-HAHAHHA you are so weird Chaz! sa jag och sen la jag mig ner och dog av skratt. Alla slutade upp och prata och tittade på mig där jag låg och skrattade.
-What are she laughing at? frågade Abbey.
-I don't really know...sa Chaz.

När jag tillslut skrattat klart satt jag mig upp. Jag kände hur tårarna hade runnit ner för mina kinder och de var alldelens fuktiga.
När jag tittade upp mötte jag Chaz blick, och nu var det hans tur att skratta åt mig. Alla vände sig återigen mot mig och började skratta. Jag förstod inte riktigt vad som var så roligt.

-Haha go and look at yourself! sa Maggie mellan skrattattackerna.

Jag ställde mig upp och gick till en spegel. Där möttes jag av en panda. Jag var alldelens svart runt ögonen, efter sminket som hade runnit ut.

-Why do you laugh? I think i look awesome! sa jag och gjorde en pose.
-Yeah you do! You really do! sa Justin med ironi i rösten.

Tiden bara rusade förbi och vi var tvungna att gå hem eftersom vi hade match imorgon. Vi stod nu i vid dörren på väg ut från hotellrummet. Jag tittade upp och såg två händer kommande mot mig. Det var Chaz, han var påväg att krama mig, och jag var inte sen med att krama honom tillbaka.

-I've had a great time! sa Clara, och alla hängde på.
-Yeah, so when is your game tomorrow? frågade Ryan.
-4pm, svarade jag efter jag kramat om honom.
-We will be there then, sa Justin.

Sedan kom han mot mig och kramade om mig. Jag hade faktiskt börja tycka om honom mer underkvällen, jag var inte lika arg mot honom. Men jag kände mig fortfarande lite arg eller vad man ska säga mot honom, men jag lyfte armarna och kramade om honom försiktigt.

-You never told me what I have done? viskade Justin i mitt öra.

Jag kände att jag blev mer arg, när det äntligen var påväg att bli bra ska han komma där och förstöra det! När han släppte mig tittade han in i mina ögon och försökte le, men jag vände mig snabbt om och gick därifrån.
Jag började gå ut mot hotellet, jag satt mig ner på trappan och väntade på tjejerna. Efter ett tag hörde jag de komma med ett klingade skratt.

-So what happened now? I though you dropped that ? sa Clara.
-Yeah I had, but then i visper ''You never told me what I have done?'' in my ear, he is so annoying.
-So tell us what have he done? sa Abbey.
-I don't know, I just feel this feeling that im mad at him....sa jag försiktigt.

Resten av vägen till vårat hotell gick jag bara i mina egna tankar, om varför jag betedde mig som jag gjorde. I bakgrunden av mina tankar kunde jag höra hur Abbey Maggie och Clara pratade om hur roligt de haft ikväll. Själv kunde jag verkligen inte släppa Justin i mina tankar – och nej jag är fortfarande inte kär i honom.

När vi kom till hotellet gick jag genast och gjorde mig i ordning för att sova. Jag låg vaken i minst en timme och bara tänkte på allt.