Känner att jag vill börja om.
Filed under: You have to fight
Jag ska försöka få igång det här nu, och jag skulle älska om ni kunde dela bloggen och få andra att läsa. Och kommentera, jag blir bara bättre med både negativa och positiva kommentar.
You have to fight - 16
Filed under: You have to fight
När vi kom in i matsalen sprang vi till kön, eftersom alla var super hungriga. Vi plockade alla mat som skulle räcka hela dagen. Det var allt från frukt till ägg och bacon. Vi satt oss vid ett bord bredvid våra lagkamrater. Det gick inte en minut innan vi alla babblade i mun på varandra, och inte minst med maten i mun. Vi skrattade och hade det awesome, så där som bara tjejer kan. Idag var vi lediga, ingen match. En vilodag helt enkelt. Jag var så jävla sugen på att spela match. Det var typ evigheter sedan. Eftersom jag var tvungen att stå över en match. Idag skulle jag vara med Frida. Det var en ledigdag för alla lag, konstigt men så var det.
När jag hade ätit upp sprang jag själv upp på rummet för att byta om. Eller byta om och byta om. Jag ändrade så att jag inte längre såg ut som ett lik. Drog nått drag med maskaran och bytte tröja, dock fick mjukisbyxorna vara kvar. När jag var klar smsade jag Frida och frågade vars vi skulle mötas. Vi bestämde oss för att vi skulle sitta i ’’chillrummet’’ som fanns på hotellet. Det är ett rum som är vad det heter. Chill helt enkelt. Med en myshörna där det fanns mysiga soffor och kuddar. Sedan längre in fanns det ett biljard bord och en massa trevliga saker.
-HEEEJ FRIDA!! Skrek jag när jag såg henne sitta i soffan.
Vi kramades ett bra tag.
-Förlåt för förra gången. Jag ville verkligen vara med dig,!
-Nora, sluta det är inte ditt fel, och huvudsaken är ju att vi är med varandra! Jag och Frida i klickade direkt vi möttes, och har alltid varit bästisar ända sen dess.
-Så hur går det för er då? Frågade jag.
-Jo men det går bra, vi har vunnit två och förlorat en på straffar. Men vi har så kul tillsammans så allt känns som en vinst hur det än kommer gå.
Vi fortsatte prata om FridaNora saker. Jag kunde se på henne hur hon verkligen njöt av livet. Hur lycklig hon var, och det var jag glad för. Hon hade haft en tuff uppväxt, då hennes storasyster gick bort då hon var liten. Hon glömdes bort i sorgerna.
Min mobil plingade till, displayen lyste upp och Justins namn prydde den. Jag drog med fingret över smset och tyckte in koden så att mobilen skulle låsas upp.
Hey! How are you? Can we come over again? Xoxo
Jag visade Frida smset.
-hah, ja för mig går det bra. Så länge du inte lämnar mig ensam!
-Frida. Det vet du att jag aldrig skulle göra!
Hi! I’m AWESOOOOOME! Yeah sure!
Good! Because we’re already here! We hoped you let us come ;)
-Vänta här jag kommer snart! Sa jag till Frida och sprang sedan för att hämta Justin Chaz och Ryan.
Jag gick mot receptionen där jag skulle möta killarna, jag såg att de var på väg genom dörren så jag sprang till soffan så att det skulle se ut som om jag hade väntat jätte länge.
-Where have you been I’ve been waiting for like ages. Sa jag och försökte se uttråkat ut.
-You have not, I just texted you. Sa Justin när de kom mot mig, och som vanligt gav de alla mig en härlig kram.
Sedan gick vi mot chillrummet där Frida satt och väntade.
-Frida kolla vem jag hittade!! Det är Justin BIEBER! Skrek jag när jag kom till Frida.
-OMG jag älskar honom. Vi låtsades båda vara så kallade belibers. Även fast han inte förstod svenska så förstod han vad vi menade.
-So want to sit in my knee? Frågade han lite små flörtigt. Själv fortsatte jag med mig starstruck.
-AAAAAAHHH !!! Sedan sprang jag och satt mig i hans knä. Där kunde jag inte hålla mig längre och dog ut i skratt. Jag skulle gå tillbaka och sätt mig bredvid Frida.
-I would love if you could still sit here, I liked it. Sa Justin lite tyst.
Så jag gick och satt mig i hans knä igen, de var faktiskt ganska mysigt. Justin var så gullig mot mig, ingen hade varit såhär mot mig förr, och jag gillade det.
När vi suttit där ett tag och killarna var inne i en het diskussion som varken jag eller Frida orkade lägga oss i.
-Så du gillar honom?
-Va? Jag blev chockad när Frida frågade mig den frågan.
-Ja, gillar du honom? Hon menade såklart Justin.
-Jag vet inte riktigt, han är så himla gullig och snäll, och han ser fan bra ut! Sa jag sedan skrattade vi. Då reagerade killarna.
-What is is funny? Frågade Justin.
-Frida just told me a funny story, nothing for you guys, keep on talking you! De fortsatte konversationen och jag och Frida fortsatte våran.
-Det syns at than tycker om dig.
-Hur då?
-Ja men han har den dära blicken när han tittar på dig ibland. Lite försiktigt tog jag tag i Justins hans, och hoppades på att han inte skulle göra motstånd. Han lät mig hålla hans hand, jag började leka med hans fingrar. Då kom tanken upp, gillade jag Justin så mycket? Eller var det bara vänskap?
-Kom igen Nora, han är snygg, han verkar vara hur snäll som helst mot dig. Vad är felet? Det finns inget dåligt med honom.
-Men jag har inte känt honom så länge?
-Du kan inte vänta för länge..
Sent som vanligt, fick en komentar för ovanlighetensskull som gjorde mig så glad och jag ville skriva klart direkt. Blir as glad av en komentar får som en spark i rumpan att jag måste göra detta.
Snaaart
Filed under: 0
Det borde komma upp ett innan helgen är över. Har snart skrivit klart nästa, vet bara inte vad slm sk hända i slutet men jag lovar innan söndag. Nu et vi ju hur det brukar gå när jag lovar saker. Men jag ska verkligen försöka.
You have to fight - 15
Filed under: You have to fight
Hela kvällen lekte vi lekar med laget. Sammarbets lekar, hur kul som helst. Såklart var det en tävling, och tävlingsmänniskor som de flesta av oss var, blev det fullt allvar. Tyvärr lyckades inte min grupp vinna. Dock gjorde Maggies grupp det, lite småsur blev jag från början, men släppte det nästan direkt för jag hade haft så himla roligt. Jag älskar mitt lag, det är så härliga människor som är med.
Klockan hade slagit 11 när vi kom tillbaka till vårat rum, vi skulle inte hinna vara med killarna ikväll, så jag tog upp min mobil och smsade till Chaz.
We just came back, so i don't think we can do anything tonight. But maybe tomorrow. xoxo
''So who are you texting?'' frågade Abbey. ''I just texted Chaz and told him that we can't do anything tonight, but maybe tomorrow''. ''Can't we sneek out and meet them?'' sa Clara. It would be fun, but it felt like im the capten and i woudn't do that. ''I dont know...'' sa jag. ''Please Nora, it would fun!'' Jag tänkte ett tag innan jag svarade, ''Okey, but we cant get caught!'' ''No I promise! Im pro!'' sa Clara. Mobil plingade till, jag tog upp den där den låg i sängen och såg att det var ett sms från ChazSomers<3
Oh, okey. We'll see you guys tomorrow then :) xoxo
Snabbt svarade jag But come to our hotel, we have something for u guys. It's on the roof. xoxo Sure<3 Fick jag som svar.
Klockan var 12 och vi satt på taket och väntade på att killarna skulle komma. När klockan var 00.03 hörde vi dörren öppnas till taket. Vi gömde oss snabbt bakom en grej på taket så att killarna inte kunde se oss. ''Where are they?'' Hörde jag Justin säga. Vi skrattade tyst, vi sa ju aldrig att vi skulle komma, vi sa bara att vi hade en överraskning. ''So they got us to come here, and they are not here?'' sa Ryan. Vi smög oss fram, vi var nu bakom ryggen på dem, och visade med fingrarna, 3,2,1 innan vi skrämde dem. Jag hoppade på Justin, och jag kände hur han spände sig, och gav ifrån sig ett skrik. Det gjorde alla killarna. Vi tjejer la oss på marken och skrattade. Fy så kul, deras miner var oslagbara. Killarna stod och tittade på oss ett tag innan de också började skratta.
Vi satt oss på taket och började snacka, om allt. Okej kanske inte allt, men mycket munnarna gick helatiden, det var inte en tyst sekund. När det hade gått ca 40 minuter började det bli kalt, jätte kalt. ''Can't we go inside? We can be in our room if we are quiet!'' sa jag och kände hut mina tänder snart skulle börja hacka. Alla tyckte min idé var bra så vi ställde oss upp och började gå mot vårat rum. Mina tänder började hacka just innan vi kom in igenom dörren till hotellet uppe på taket, men jag försökte dölja det. Jag hörde hur någon fnissade till höger om mig när vi alla stod i hissen på väg ner till våran våning. Där stod Ryan, han höll på att ta av sig jackan, sedan la han den över mig och höll om mig. Jag log mot honom, jag frös verkligen, behövde hans värme. Helt otroligt hur han kunde vara så varm när vi suttit ute i kylan så länge.
När vi kom in i vårat rum gav jag tillbaka jacka och sa vänligt tack, sedan gick jag och tog på mig en mjukisdress två par sockar, och en mössa. När jag var klar satt alla i min och Claras säng. Jag hoppade upp och drog på mig täcke eftersom jag fortfarande frös. Jag kände hur någon satt dig bakom mig, när jag skulle vända mig om för att titta vem det var såg jag Justins stora leende. Han satt lutat mot väggen och visade att jag skulle sätta mig mellan hans ben så han kunde värma mig. Jag log osäkert innan jag förflyttade mig bakåt och la mig ner mot hans bröstkorg med min rygg. Han var alldelens varm, det kändes genom täcket in till min rygg. Det var hur skönt som helst där jag satt och frös. Alla fortsatte prata om vad nu alla pratat om när vi var ute på taket, jag kunde känna Justin skratta då och då, men själv försökte jag bara få upp värmen. Jag hade blivit riktigt kall när vi var där ute. Jag hade lugnat ner mig och saktat börja återfå min normala kroppstempratur. Då kände jag hur Justins arm sakta lades ner mot min mage, det kändes inte konstigt egentligen. Det var faktiskt ganska skönt. Jag tittade upp mot Justin och log försiktigt. Jag kände hur min ögonlock sakta blev tyngre och tyngre. Rösterna av de andra kunde jag höra i bakgrunden men var för trött för att lyssna. Tillslut blev det alldelens svart och tyst.
Justin
Nora la sig på mitt bröst, jag kunde känna hur hon skakade för att hon var så kall. Jag satt och pratade med resten av gänget alla berättade olika roliga saker de varit med om. Jag märkte efter ett tag hur Nora slutat att skaka och hur hennes andning blev alldelens lugn. Sakta förde jag min hand mot hennes mage, men blev osäker, hon kanske skulle tycka att detta blev jätte konstigt. Aja, jag får ta den risken, när min hand träffade hennes mage väntade jag min en reaktion av henne, men hon låg stilla kvar, hon vred huvudet mot mig. När våra ögon möttes log hon ett svagt leende, samtidigt kunde jag känna mig själv le åt det också innan hon vände bort huvudet igen. Jag lyssnade på vad alla prata om, det var bara Abbey Clara och Ryan som var vakna. Maggie och Chaz hade somnat i sängen. Jag kände själv hur mina ögonlock sakta slocknade.
Nora
När jag vaknade upp på morgonen låg jag fortfarande i Justins knä och hans hand låg fortfarande på mig mage. Försiktigt utan att väcka Justin satt jag mig upp. Där i sängen låg Ryan Clara och Abbey bredvid varandra medans Maggie och Chaz låg på de platser som fanns kvar. Justin rörde lite på sig, jag tittade dit och såg att han vaknat. Ja log försiktigt.
-Come back, it's cold. viskade han så ingen annan skulle vakna.
Jag la mig på Justin igen och vilade, jag kunde känna att han också var vaken. Men ingen sa ett ord vi bara låg där och myste lite. När jag tänkte på det, att vi just myste lät det lite konstigt. Jag menar jag hade bara känt honom någon dag och här låg jag i hans knä och myste på den lilla plats vi hade.
-We can go to the other bed and talk. Then we wont have to wake everybody up. sa jag och tittade på Justin han nickade och sedan ställde vi oss upp och gick över till den andra sängen.
Han la sig först och pekade på att jag skulle sätta mig på samma sätt som vi satt innan. Det kunde jag inte tacka nej till. Det var gudomligt skönt och varmt. Vi låg i sängen säkert en timme, till en början sa vi inte så mycket, vi bara låg där och återigen myste.
-So, your dad played in the NHL? Frågade Justin.
-Yes he did.
-That’s so cool! Sa han imponerat.
-Haha, nah I don’t know. Not as cool as being a big superstar like you! Sa jag och fnittrade lite.
-Haha I can’t see myself as a big superstar, I’m just a boy living his dream. I’m blessed. Enough about me. Tell me something about you.
-So 17, I live in New York with my family. I play hockey, as you already knew…hmm what else to tell? I’m half Swedish.
-So half Swedish, that explains why you look so good!
Jag kände hur mina kinder började blossa upp. Innan Justin hann se något kom Clara in och frågade om vi ville med och äta frukost. Snabbt gick jag efter henne, kände hur Justin kom upp bredvid mig, jag försökte dölja mina röda kinder diskret. Dock gick det inte så bra, Justin böjde sig ner och viskade i mitt öra.
-It’s true you look great.
Jag tittade upp mot honom och log, även fast mina kinder fortfarande var röda. Han var supergullig. Hur kunde jag ha missat detta. Länge gick jag och tittade på honom, fast hans blick var fast framför honom. När vi började närma oss matsalen var vi tvungna att lämna killarna. Resten av laget fick inte veta att de hade sovit över. Snacka om att vi skulle få skäll av ledarna då, och jag som är lagkapten. Jag ska vara ett gott exempel det skulle inte se bra ut. Vi kramade om varandra, och sa hejdå innan de smög ut bakvägen. Innan de gick ut genom dörren, vände Justin och Chaz. De båda tittade mig i ögonen och log. Jag måste erkänna att jag fastnade för Justins. Något hände under gårkvällen. Jag började gilla Justin. Mer än jag borde..
Sent som F*N menmen. Vet inte riktigt vad som ska hända. Sprid gärna bloggen ska försöka uppdatera med nu. Har väl sagt det flera gånger utan att något har hänt, men jag ska försöka. Tyvärr är jag en person utan mycket till fantasi.
IKVÄLL ELLER IMORGON!
Filed under: Allmänt
Har gjort lite ändringar, som om att när det är konversationer är det innom ''tecken'' och inte så här '-med talesstreck. Ska prova det ett tag, hoppas jag kommer in i berätteslen snart, vill verkligen det. Och era komentarer även fast det är få så ÄLSKAR jag dom.
You have to fight - 14
Filed under: You have to fight
Jag gör allt för att få vara ute på isen och spela. Och det var inte killarnas sak att lägga sig i, jag kan bestämma själv.
Efter matchen gick jag snabbt in i omklädningsrummet och stannade där, för jag ville inte träffa killarna. Jag var fortfarande arg. Så när alla var klar gick jag ut sist för att inte synas, jag hade sagt åt laget att inte säga till någon av killarna vars jag var om de frågade. När vi kom ut från arenan såg jag killarna lite längre fram vid en bil, och den vägen förbi dom var ända vägen till hotellet. Så jag tryckte mig in i klungan så att jag inte skulle synas.
-I have no idea, she might be at the hotel. svarade hon.
Ny design
Filed under: Allmänt
You have to fight - 13
Filed under: You have to fight
Displayen lyste upp, Chaz namn prydde upp. Jag tryckte på visa.
I had to, or we had to. You can’t play, it’s for your own safety we don’t want you to get hurt.
Helvete de ska fan inte bry sig om mitt liv. Nu gick gränsen, jag klarar mig själv, de ska inte säga vad jag ska och inte ska göra. Jag kände hur jag kokade. Tog upp mobilen igen som jag lagt ner på bordet och knappade snabbt in ett svar.
I HATE YOU! YOU DONT HAVE TO TAKE CARE OF ME, I CAN HANDLE MYSELF! AND FOR YOUR BEST DON’T COME TO THE GAME TODAY!
Jag försökte lugna ner mig, jag måste peppa laget nu. Det är jag som är lagkapten, jag ska peppa dem till en seger, jag ska göra allt för att dom ska vinna. Men jag kunde ändå känna ilskan innom mig. Jag ville verkligen spela, och de hade förstört det.
Hela laget satt nu i omklädningsrummet med full utrustning. Själv fick jag vara extra coach idag. Jag skulle vara precis som jag annars var förutom att jag inte var med på planen, men jag skulle göra allt för dem i båsen.
Nu skulle hela laget gå ut för att spela, jag stod i öppningen och gav alla ett slag på axeln och peppade dom. Det här skulle vi ta. Själv fick jag gå ut med tränarna. Jag gick först, ut och hade tränarna efter mig. Plötsligt sa tränaren(Dylan) mitt namn och jag vände mig om.
-Thanks for telling me, Nora she wouldn't have told me, she always want to play. And it's for her best that she dosen't play. We have to save her to the final. sa han och skrattade.
Han stod och pratade med Chaz Justin och Ryan. Nu kokade jag, jag sa ju åt dom att dom inte skulle komma. Vafan gör dom här? Jag mötte Chaz blick han log mot mig. Men jag kände hur mina ögon blev svartare och svartare. Lugna dig nu Nora, gå bara där ifrån bry dig inte om dom. Jag vände på stegen och gick mot båset. Jag hörde hur de ropade mitt namn men jag ignorerade det och fortsatte gå. Men snabbt kände jag någon som tog tag i min arm och stoppade mig. Jag vände mig om för att se vem det var. Jag följde handen som höll i min hand upp till ett ansikte, det tillhörde Chaz.
-Let me go! sa jag surt och försökte får mig ur hans grepp. Han lossade armen och svarade
-Nora im sorry but its whats best for you.
-No its not, i should have played now. Thats what's best for me. But you guys destroyed it! sa jag argt ocg pekade mot alla tre, Justin och Ryan hade nu kommit och stod bredvid Chaz.
-Nora..försökte Justin börja men jag var förbannad och avbröt honom.
-And didn't i tell you to not come! Just go I dont want to see you anymore! skrek jag nu, och sedan gick jag mot laget som stod i båset.
Clara tittade mot mig och jag bara skakade på huvudet.
Matchen var igång. Motståndet var Lettland, de var inte så bra. Vi hade ledningen efter 10 min med 3-0. Detta var en lek för oss. De var verkligen dåliga. Hade varit grymt roligt att spela....men jävla killarna. Jag såg att de satt på andra sidan så rakt framför mig på rad 7. Men jag ignorerad dom hela tiden. Jag kunde se i ögonvrån hur de tittade mot mig, men var tvungen att fokusera på matchen, eller rättare sagt jag ville inte ha något med dom att göra längre.
Så dålig
Filed under: Allmänt
Jag har just läst igenom novellen...och fan vad den suger. Finns inte en chans att jag skulle
läsa denna. Helt otroligt att det är personer som gör det. Ska verkligen försöka skriva bättre och
oftare.
You have to fight - 12
Filed under: You have to fight
Klockan var 11pm och alla hade gått till deras hotellrum. Jag och Frida bestämde att vi fick berätta allt senare någon dag när det bara var vi två. Imorgon hade vi match igen, och jag hoppades verkligen att jag skulle få spela, vilket jag absolut inte skulle får göra om någon berättat att jag svimmat.
Vi hade gjort oss klara och låg nu i våra sängar.
-So you and Chaz ha? sa Clara och log stort.
-Haha noo not at all. jag blev förvånad över frågan, och skrattade lite.
-That kiss was something sa hon och blinkade med ena ögat.
-No no, he was a really good kisser but i didnt feel anything. It was just sooooo long time ago ive kissed someone like that i had to take the chance.
-You did go really deep , sa Clara sedan dog vi ut i skratt.
Jag vaknade på morgonen av Claras alarm. Klockan var 10 och vi skulle samlas för en gemensam frukost om en halvtimme. Som vanligt drog vi på oss våra USA mjukisdressar, satte upp håret slarvit i en svans på huvudet och sedan gick vi. Vi var först nere av alla spelare för en gångs skull, vi brukade alltid komma för sent.
-Nora how do you feeling today? frågade Robert, när vi satte oss vid bordet.
-I'm feeling great, I dont feel anything of the concussion, sa jag och log stort.
-That's great. sa Robert.
-You are not playing today! sa våran tränare.
-But why? I feel great! sa jag och hoppades att jag skulle få spela.
-You are not playing today, that's it. I know all about what happend yesterday, and you are not playing today. That's for your own safety. sa han och jag visste att jag inte kunde argumentera imot.
Men hur kunde han har veta om att jag svimmade igår? Någon måste ha berättat. Men vem? Kan det vara Clara, Maggie eller Abbey? Det måste vara en av dem, ingen annan i laget var ju där inne. Jag tittade upp mot tjejerna och de såg förvånade ut. Jag gav dem en blick som frågade om det var dom som sagt något, alla tre skakade på huvudet. Men vem fan kan det vara då? Frida....? Nej inte en chans, hon vet att jag vill spela mest av allt och skulle aldrig säga något som gjorde att jag inte fick spela. Men för säkerhetens skulle tog jag upp mobilen och skickade ett sms till henne.
Hej Frida! Tänkte bara kolla, har du sagt något till min tränare om att jag svimmade igår? puss.
Länge satt jag och funderade på vem annars det kunde vara, det var bara Ryan Chaz och Justin kvar som var med när det hände. Men varför skulle dom säga något, skulle de verkligen söka upp våran tränare för att säga att jag svimmat? Det låter ju dumt. Jag kände hur det vibrerade till i fickan. På displayen lyste Fridas namns upp.
Hejsan! Nej Nora du vet att jag aldrig skulle säga något som hindrade dig från att göra det du älskar. Pusspuss
Det måste alltså vara en av killarna, men varför? Nu var jag sur. Jag ville verkligen spela. Jag skrev ett sms till Chaz.
Why? Why did you guys tell my coach? Beacuse of you im not playing today, thanks, thanks alot.
Jag hade hämtat frukost, jag tog gröt. Men jag kunde inte äta, jag ville inte äta. Jag ville spela. Det ända jag gjorde var att röra om i gröten, jag satt och tittade länge i gröten, tog inte en tugga, och samtidigt funderade jag på varför de skulle säga något. Men hur mycket jag äns försökte kunde jag inte komma på någon orsak.
-Nora, please eat something, you have to eat, or else you will go and be hungry all day. sa Maggie med en lung ton.
-I don't wan't to eat, why should i? Im not playing. sa jag surt.
-That dosent mean that you dont have to eat, you will still be hungry. svarade hon.
Jag tog en sked och fyllde den med gröt, sakta förde jag den mot munnen. Det var inte äns gott, jag brukade alltid älska frukost, men nu gick det inte. Jag var bara så arg. Jag skulle precis ta en till tugga när jag kände hur det vibrerade till i fickan igen. Jag hoppades verkligen att det var Chaz som svarat. Jag ville veta varför.
Please
Filed under: Allmänt
så SNÄLLA
You have to fight - 11
Filed under: You have to fight
Utanför stod Frida och pratade med Clara. Jag sprang mot henne och kastade mig på henne.
-Nora take it easy! sa Clara stängt. Jag ignorerade Clara jag var för upptagen med Frida.
-Jag har saknat dig så himla mycket Nora. sa Frida medans vi kramades.
-Och jag har saknat dig mer, det känns som evigheter sedan!
Vi gick och satte oss i soffan, mitt huvud var mycket bättre, hade lite små ont ibland, men det var inget jag tänkte på nu när Frida var här.
-Så vad har hänt sedan sist? frågade jag.
-Du ver fjortisen Fanny som går i min klass? jag nickade intreserat.
-Hon är tillsammans med Jacke, du vet han. Jacke var Fridas ex, de var tillsammans i över ett år. De gjorde slut som vänner, de hade bara inte kännslorna kvar.
-Men nej, vad håller han på med?!? Jag ska ta ett allvarligt snack med honom, sa jag och vi skrattade.
-Why so you speak...that language? frågade Ryan. Bara för att jävlas svarade jag på svenska.
-För att det blir mycket lättare för Frida, och vi kanske inte vill at.. Chaz avbröt mig mitt i meningen.
-We still dont understand, please speak so we understan. sa han och log för att få mig att prata engelska.
-We are just talking about stuff in Sweden, you dont know how the people are so why should you hear then? And we talk swedish beacuse its eaiser for Frida, sa jag och pekade på Frida.
-Thanks, but cant we do something so can you talk some other times? frågade Justin. Jag vände mig mot Frida för att kolla om det var okej, och hon nickade som svar.
-Of course, so what should we do? frågade jag.
-We can play truth or dare, sa Clara som förslag och alla var på.
Vi satt oss i en ring på golvet, Abbey gick för att hämta en flaska som vi kunde snurra med. Det var jag Abbey Maggie Clara Frida Ryan Chaz och Justin som var med.
-I wanna start, sa Maggie. Hon tog tag i flaskan och snurrade, länge snurrade den runtrunt, till slut stannade de till mot Clara. Hon valde dare.
-Hm...call the first the first boy on letter F and moan, scream how much you like him.
Hon tog upp mobilen ur fickan och bläddrade ner mot kontakterna på F. Filip Wilson, hamnade hon på.
-Oh no, not him. He's been inlove with me for three years. sa hon och skrattade lite smått.
-You have to. sa Abbey.
-Okey then. sa hon och tryckte på ring.
Han svarade innom några få sekunder, hon började stöna riktigt ordentligt. Och skrek
-I love you so much, Filip, i want you here right now!!!!
När han hade lagt på dog alla ut i skratt.
-I think he is sad now....he was happy in the beggining, when i screamed I LOVE YOU.
-I feel a little sorry for him, sa Maggie, men skrattade lite smått efteråt.
Alla fick göra jättekonstiga saker, och svara på pinsamma frågor. Men vi hade jätteroligt undertiden, skrattade under hela spelets gång. Nu var det Ryans tur att snurra, den saktade in mot mig och just när den var som rakt mot mig stannade den.
-Truth or dare.
-I take dare.
-Kiss...hm. Han tittade sig runt i ringen för att välja någon. Innan han svarade ..Chaz. No dont kiss him, make out, and a really good one.
Jag tog ett djup andetag innan jag kröp fram till Chaz, vi tittade varandra i ögonen. Sedan böjde jag mig fram och våra läppar möttes. Kyssen blev allt hetare, vi hade tungorna i varandras munnar och jag drog upp min hand och satt den i hans nacke för att trycka honom närmare mig. Jag hade inte kysst någon på väldigt länge, och jag hade verkligen saknat det. Vi fortsatte ett tag till, innan jag kom på att alla satt och tittade på. Jag särade på våra läppar men släppte inte blicken från hans ögon.
-Wow, you didnt have to do that deep. sa Ryan och alla började skratta.
-If you gonna do it, do it well. sa jag innan jag kröp på alla fyra tillbaka til min plats.
Jag kände hur någon smackade till mig på rumpan. Jag stod kvar men vände på huvudet för att titta vem det var. Där mötte jag Justins blick, han blinkade med ena ögat.
-You like it ha?
-Hell yeah i do. svarade han.
-It's mine, so dont touch!
You have to fight - 10
Filed under: You have to fight
''Im fine ''
Dolt nummer
Hi Nora! I hope you are okey, it was a pretty big hit you got. /Ryan.
Me
Oh Hi Ryan, i didn't have your number, but i will save it now. I'm fine, just a little concussion that's all.
Nästa sms var också från dolt nummer, och jag gissade att det var Justin. Och visst hade jag rätt.
Hey Nora it's justin. How are you?
Me:
Hello Justin, im fine thanks, just a little concussion I'll be fine.
Där efter var det två sms från Abbey som undrade hur det var, hon verkade vara jätte orolig, jag skrattade lite för mig själv innan jag svarade och sa att jag mådde bra. Det sista smset var ifrån Frida som hade hört vad som hänt och undrade när vi kunde träffas. Snabbt svarade jag som till alla andra att jag mådde bra och att jag gärna kunde träffa henne ikväll.
När vi kom fram till hotellet kände jag hur det värkte till i huvuudet lite men jag sa inget för jag ville spela så fort som möjligt. Jag gick mot mitt rum drog kortet så att dörren låstes upp. När dörren öppnades kom Abbey fort fram för att kolla hur det var med mig.
-Abbey take it easy, im fine. sa jag och styrde mina steg in där soffan och Tv stod. Jag blev chockad när jag såg vilka som satt där.
-What are they doing here? frågade jag och pekade mot Ryan, Chaz och Justin som satt i soffan.
-They were worried about you. sa Clara som satt i en fotölj.
-Im fine guys, so nice of you to come. sa jag.
Jag kände mig lite snurrig helt plötsligt, om jag sätter mig ner går det nog över tänkte jag. Jag gick mot soffan som bara var någon meter ifrån mig. Jävlar vad det snurrar, jag var på väg att ramla men tog snabbt i soffan.
Snabbt satt jag mig ner och knep ihop ögonen för att få bort yrseln och verken i huvudet.
-Nora, you do not feel good. Why are you lying? sa Abbey lite så surt.
-I do feel good, i just need to sleep. sa jag och ställde mig upp, men vinglade gensat till. Justin som satt närmast var snabb att ta i mig så att jag inte skulle ramla.
-Justin can you take Nora to her bed, I will just get som water and a pill for her head. sa Clara och gick mot toan.
-I can go by myself. sa jag surt och puttade bort hans armar. Jag ville inte ha hjälp, ja ville klara mig själv.
Han släppte mig men gick bara några speg bakom mig. Jag snurrade som tusan, sedan blev det svart igen.
Jag öppnade ögonen och jag låg i min säng, Justin och Chaz satt på sängen och pratade med varandra. Jag kunde känna hur huvudverken släppt, men hur hade jag kommit hit?
-What happend? frågade jag. Killarna vände snabbt deras huvuden mot mig.
-So you are awake now? sa Chaz och log.
-You fainted on your way in here. I carried you in here, sa Justin.
Jag hörde en röst utanför som jag kände igen. Det lät som Frida, men vad gjorde hon här?
You have to fight - 9
Filed under: You have to fight
Matchen skulle nu starta, och motståndet var Ryssland. Det var hur mycket folk på läktaren som helst. Eller jag tyckte att det var mycket, det var nog 2500 personer iallafall.
Just innan det var nedsläpp och jag stod framme vid domarna för att hälsa kollade jag upp mot läktaren och kunde se Chaz Justin Ryan och den dära stora mannen. Jag åkte ifrån domarna och kollade upp igen och de stod och vinkade som galningar, jag skrattade bara och fortsatte fokusera på matchen.
Det var en riktigt jämn match, stod 1-1 i första perioden. Andra perioden tog de ledningen med 1-2.
Jag fick en bra passning av Rebecca upp mot bortre blå, jag åkte allt jag kunde och vände in mot mål. Jag var helt fri, men kände en motståndare i ryggen. Jag försökte trampa hårdare så att det skulle gå snabbare, men ryssen var snabb, jag var nära mål och skulle just skjuta. När hon fäller mig och jag tappar pucken. Man kunde höra hur publiken började bua. Senare kunde jag höra domarens ljud ur visselpipan. Det blev straff, Abbey fick lägga den för det var hon bäst på.
Vi stod alla i båset och kollade noga på Abbey när hon åkte. Hon åkte in från sidan och la skickligt upp den i krysset. Grymt snyggt. Alla började applodera och hon åkte förbi och och slog oss i händerna. Kung 2-2, nu måste vi bara göra ett mål till.
Jag hade pucken och åkte i mitten av planen, jag lyfte på huvudet och tittade åt sidan. Det enda jag såg var att någon kom imot mig i en väldig hög fart, sedan blev det svart.
Jag försökte sakta öppna ögonen, var är jag? vad har hänt? var det första som kom upp i mitt huvud. Jag kunde höra hur våran sjukvårdare som stod och försökte få komunicera med mig skrek
-Nora !? Nora? Can you hear me?
Jag försökte få ut ett ja ur min mun med det gick inte. Det kom ingenting ur min mun. Allt jag kunde göra var att ligga där.
Länge tittade jag mig förvånat omkring för att få en aning om vad som hänt, jag kunde se att vi hade match, jag låg mitt på plan och det var lite smågruff mellan spelare. Hela publiken buade, fast inte så högt.
Förvirrat satt jag mig upp och kollade runt. Jag kunde känna att sjukvårdaren försökte på kontakt med mig, men jag fortsatte titta mig runt.
Jag kände att två lagkamrater försökte hjälpa mig upp när jag skulle ställa mig upp, men jag vill ställa mig själv så jag skakade bort dem. Sakta försökte jag ställa mig upp. Jag tog ett skär och hela arenan började skaka kändes det som och jag föll ner igen. Fan jag ska få mig upp. Nu var jag sur, åter igen fick jag mig upp på benen, men återigen föll jag. Nu orkade jag inte mer, utan mina lagkamrater fick hjälpa mig.
Jag satt mig ner på bänken, våran sjukvårdare som heter Robert, var helatiden vid min sida.
-Nora, go in and shower! sa tränaren.
-But coach I can play!
-Nora I know you want to play, but you couldn't even stand up on the ice, maybe next game. sa han och forkuserade på matchen.
Jag visste att det inte gav något att argumentera imot, han var den som bestämde, men ändå blev jag sur. Jag ville spela det var det jag älskade.
Robert och Helen, hon var med som tjejledare, de hjälpt mig in i omklädningsrummet. På vägen in till omklädningsrummet höll jag på att ramla minst 2 gånger. I gången in till omklädnigsrummet fanns en bår som jag fick lägga mig på. Två sjukskötare drog ut mig till en ambulans som skulle köra mig till sjukhuset.
Jag hade full utrustning på mig när de rullade in mig på sjukhuset, bara för att vara säkra hade de satt på mig en nackkudde också. Det kändes som om att jag var uppstoppad, jag kunde knappt röra mig. Jag blev inrullad i en sal med 3 andra sängar, där fick jag ligga länge. Eller det kändes som timmar iallafall. Med mig var Robert, det började ringa i hans mobil, han gick ut ur rummet för att svara. När han kom tillbaka hade han ett leende på läpparna.
-We won! sa han och hoppade upp. Jag skulle räcka fram handen för att göra highfive men fast som jag låg kunde jag inte röra mig.
-Hannah and Dani did the goals, sa han glatt. Jag blev så glad, vi vann! YEES. Två matcher kvar i gruppspelet.
Läkarna hade kommit fram till att det ''bara'' var en lätt hjärnskakning, och att jag var tvungen att vänta tills på
När jag väl kom in i omklädningsrummet och satte mig kom 2 sjukvårdare in genom dörren. De la mig på masagebänken som vi hade mitt i omklädningsrummet, och undersökte mig på många olika sätt. Tillslut kom de fram till att jag fått en liten hjärnskakning men skulle nog kunna spela om 2-3 dagar.
Jag blev glad när de sa att jag skulle kunna spela, för en stund där hade jag nästan trott att jag inte skulle kunna spela något mer. Dock måste jag nog stå över en match.
Nu satt vi i en taxi på väg tillbaka till hotellet där laget var, jag hade tagit med mig min mobil men hade varit tvungen att stänga av den och sen hade Robert haft den i hans jackficka. När vi satt oss i taxin hade jag fått tillbaka den, jag startade den genast. Jag hade 6 olästa meddelanden.
Mum
Hey honey!
I heard you were at the hospital, please call me when you can I love you<3
Jag ringde genast.
-Oh Nora we have been so worried, what happend? hörde jag mamma säga.
-I'm okey mum, i just got a little concussion.
-Oh little honey, i hope you are okey we will be there soon.
-Yeah good! I have to sit on the bench for 2-3 days but I hope i will play as soon as posible.
-yeah, good luck sweetie, we miss you all.
-Kiss dad and Nils from me. Bye
De två nästa sms som kom upp var från två nummer jag inte hade..
I suck i know...förlåt. Jag försöker ibland, men detta är inte min grej jag vill bara skriva ibland. Så räkna inte med någon bättre uppdatering.
You have to fight - 8
Filed under: You have to fight
Jag vaknade av att larmet på min mobil ringde. Jag sträckte mig snabbt efter mobilen och tryckte på av alarmet. Jag reste mig sakta upp och borstade snabbt igenom håret och satt sedan upp det i en svans högt på huvudet.
Sedan gick jag mot mina kläder och drog på mig mjukisdressen som alla hade. Det var faktiskt ganska skönt att inte bry sig om hur man såg ut eller vad man hade på sig.
-Clara wake up! Maggie and Abbey you too!
-Just five more minutes, sa Maggie sömnigt.
-No, you have to go up now, we are going to eat. sa jag.
Abbey och Clara reste sig snabbt upp, de såg laddade ut, men Maggie hon låg kvar i sin säng. Jag tog sats från dörren där jag stod som var typ 2 meter ifrån sängen och kastade mig på henne. Hon vakande genst upp och skrek.
-What the fuck are doing? sa hon förvånat.
-Jumping on you so you will wake up sometimes. skrattade jag.
Maggie bestämde sig för att stiga upp för att vi bara hade 20 minuter innan vi skulle vara nere i matsalen och äta med laget. Båda blev snabbt klara, vi gick ut ur rummet och in hissen för att sedan åka ner till våningen där matsalen var på.
När vi klev ut ur hissen stod hela laget och väntade på oss.
-Where have you been? frågade våran tränare Cole. Båda pekade bara på Maggie och hon försökte se så där oskyldig ut.
-Like usual, sa Jenny och alla började skratta.
-Haha, very funny sa Maggie sarkastiskt.
Vi tog alla för oss gröt, eftersom man måste äta mycket och bra före match. Jag satt mig ner bredvid Abbey Maggie, Clara Rebecca och några inprincip hela laget satt runt om ett bord. Vi satt och pratade om allt, skrattade och snackade om hur matchen skulle vara. Mitt i allt ihop pep min mobil till, men jag orkade inte bry mig, men efter bara några minuter pep den till igen. Jag stack ner handen i fickan och tog upp mobilen. Den lös upp och visade att jag hade tre olästa meddelanden. Första var från Pappa : Hej´älskling! Vi kommer upp till om 3 dagar. Vi saknar dig pusspuss.
Jag svarade direkt. Hejsan pappa! Härligt, jag saknar er med! Hälsa de andra pusspuss<3
Jag öppnade nästa sms som var från Frida : Tjenare snygging! Vad händer? Kunde inte träffas igår, hade en massa grejer....sorry. Men hör av dig när du kan xoxo dinFridde
Jag: Hej honey! Ja jag fick också planer, som jag MÅSTE berätta för dig. Jag ringer dig senare älskar dig. din Nora
Jag blev förvånad när jag såg vem det sista smset av.....Chaz Somers<3 stod det. Vi hade bytt nummer igår han hade döpt sig själv.
I smset stod det : Hello! My friend, what'zup? Good luck at the game! I hope it's okey that i gave Justin and Ryan your number, /Chaz
Hi there Chaz! I'm eating breakfast with the team. Thanks, yeah i hope we win. Yeah it's okey, I'will see you after the game /Nora
Jag stoppade ner mobilen i fickan och fortsatte äta min frukost, sedan bar det av med buss till arenan. Det tog bara 5 min att åka till arenan.
Förlåååt jag vet att det har tagit år, och att den söööööög.
Men jag vill få matchen i nästa men jag ska försöka skriva klart den imorgon.
ORTOLIGT
Filed under: Allmänt
Helt otroligt, men jag håller faktiskt på med nästa kapitel.
Har inte haft något att skriva om eller någon skrivlust tills ikväll.
Dock har jag haft andra saker jag varit tvungen att göra så jag blev inte klar men jag har en liten idée.
You have to fight - 7
Filed under: You have to fight
Vi satte alla igång och pratade, om allt. Det var inte en tyst minut, jag och Chaz hade en livlig konversation om hockey. Jag kunde känna en blick i sidan men försökte ignorera den. Tillslut vände jag min försiktigt mot blicken för att kolla vem det var.
Såklart var det Justin som satt där, han log lite när våra blickar möttes. Jag bara skakade på huvudet och fortsatte prata med Chaz.
-I know! He's so good! sa jag till Chaz när vi satt och pratade om Mats Sundin.
-If I was like him I would...I don't know really but everything i could! sa Chaz.
-HAHAHHA you are so weird Chaz! sa jag och sen la jag mig ner och dog av skratt. Alla slutade upp och prata och tittade på mig där jag låg och skrattade.
-What are she laughing at? frågade Abbey.
-I don't really know...sa Chaz.
När jag tillslut skrattat klart satt jag mig upp. Jag kände hur tårarna hade runnit ner för mina kinder och de var alldelens fuktiga.
När jag tittade upp mötte jag Chaz blick, och nu var det hans tur att skratta åt mig. Alla vände sig återigen mot mig och började skratta. Jag förstod inte riktigt vad som var så roligt.
-Haha go and look at yourself! sa Maggie mellan skrattattackerna.
Jag ställde mig upp och gick till en spegel. Där möttes jag av en panda. Jag var alldelens svart runt ögonen, efter sminket som hade runnit ut.
-Why do you laugh? I think i look awesome! sa jag och gjorde en pose.
-Yeah you do! You really do! sa Justin med ironi i rösten.
Tiden bara rusade förbi och vi var tvungna att gå hem eftersom vi hade match imorgon. Vi stod nu i vid dörren på väg ut från hotellrummet. Jag tittade upp och såg två händer kommande mot mig. Det var Chaz, han var påväg att krama mig, och jag var inte sen med att krama honom tillbaka.
-I've had a great time! sa Clara, och alla hängde på.
-Yeah, so when is your game tomorrow? frågade Ryan.
-4pm, svarade jag efter jag kramat om honom.
-We will be there then, sa Justin.
Sedan kom han mot mig och kramade om mig. Jag hade faktiskt börja tycka om honom mer underkvällen, jag var inte lika arg mot honom. Men jag kände mig fortfarande lite arg eller vad man ska säga mot honom, men jag lyfte armarna och kramade om honom försiktigt.
-You never told me what I have done? viskade Justin i mitt öra.
Jag kände att jag blev mer arg, när det äntligen var påväg att bli bra ska han komma där och förstöra det! När han släppte mig tittade han in i mina ögon och försökte le, men jag vände mig snabbt om och gick därifrån.
Jag började gå ut mot hotellet, jag satt mig ner på trappan och väntade på tjejerna. Efter ett tag hörde jag de komma med ett klingade skratt.
-So what happened now? I though you dropped that ? sa Clara.
-Yeah I had, but then i visper ''You never told me what I have done?'' in my ear, he is so annoying.
-So tell us what have he done? sa Abbey.
-I don't know, I just feel this feeling that im mad at him....sa jag försiktigt.
Resten av vägen till vårat hotell gick jag bara i mina egna tankar, om varför jag betedde mig som jag gjorde. I bakgrunden av mina tankar kunde jag höra hur Abbey Maggie och Clara pratade om hur roligt de haft ikväll. Själv kunde jag verkligen inte släppa Justin i mina tankar – och nej jag är fortfarande inte kär i honom.
När vi kom till hotellet gick jag genast och gjorde mig i ordning för att sova. Jag låg vaken i minst en timme och bara tänkte på allt.
Dock bildlös
Har tyvärr ingen orsak
Filed under: Allmänt
Som rubriken lyder. Har ingen orskar varför jag inte bloggat. Har inte haft lusten eller någon fantasi.
Så ni som nu läser kan JÄTTEgärna ge förslag om vad som kan hända eller bara något så jag kanske kan igång skrivandet.
Håller iallafall på med kap.7
Va faan?
Filed under: Allmänt
Vad ska hända? Har absolut ingen idee till detta kapitel. Skulle vara kung om jag fick någon kommen tar om någon som kan hända..sen ska jag verkligen försöka bli bättre..!You have to fight - 6
Filed under: You have to fight
Jag tog i mot lappen försiktigt. Varför var det en lapp till mig? Jag kände hela lagets blickar på mig. De väntade bara på att jag skulle se vad det stod.
What have I done? Please tell me tonight at
Cambridge Suites Hotel at 9pm.
Det var vad som prydde lappen som jag fått.
Jag kände verkligen inte för att gå. Jag var fortfarande irriterad. Så jag knövlade ihop lappen och släppte den försiktigt på backen så att ingen skulle se. Men så klart hade ju nästan hela laget haft ögonen fast på mig, och såg varje liten rörelse jag gjorde.
Jag kände hur någon satte sin hand på min axel och var snart framme bredvid mig. Clara. Clara var det som kommit fram till mig.
-Do it! Sa hon.
-Do what? Sa jag.
-Go tonight, meet him!
-Why should I meet him?
-Just do it, please! Sa hon och gjorde sina puppyeyes, dock gick jag inte på dom.
-Okey! But…only if you Abbey and Maggie are coming with me!
Klockan var halv åtta och vi skulle vara där nio. Så vi hade gott om tid på oss.
Jag gick in på toan och kletade på lite maskara och gjorde en normal sminkning, inte så mycket. Håret fick vara som det var, ganska lockigt. Sedan drog jag på mig ett par svarta jeans och en grå tröja.
-Girls are you ready? Frågade jag när jag stod i hallen.
-Yes, let’s go! Sa Maggie och vi gick sedan ut genom dörren.
Nu gick vi – Jag Clara Maggie och Abbey på rad längs trottoarkanten. Vi hade gått i cirka 5 minuter och bara pratat om hur det var här och allmänna saker.
-Now it’s Biebertime, skrek Clara mitt i allt ihop och började hoppa.
-If you are gonna be this crazy then you can go home, sa jag och vi alla skrattade.
Jag kunde skymta ett hotell lite längre fram. Nu var vi utanför, vi visste inte om vi skulle gå in eller om vi skulle vänta ute.
-Let’s go in, it’s cold. Sa Maggie.
-Okey then, sa jag.
Vi gick in genom snurr-dörrarna som ledde oss in till hotellet.
Det var stort, och grymt fint. Om man gick åt höger så fanns det några soffor som vi satt oss i och väntade. Klockan var ju bara fem i så det var ju fem minuter kvar innan vi skulle samlas.
-So you came! Hörde jag någon säga bakom min rygg.
-Unfortunately I did, my friends forced me to. Sa jag lite kaxigt och vände mig om. Där stod han med hans två kompisar Ryan och Chaz om jag inte minns fel. Jag kunde känna Claras blick när jag sa att jag blev hit tvingad, men jag brydde mig inte. Alltid när jag var i Biebers närhet fick jag en kaxig attityd.
-So are we gonna do something? Frågade Justin.
-Yes, that will be fun, but what? Frågade Clara glatt.
-You can follow us to our room and we can do something there. Sa Justin.
Vi började gå mot hissen för att ta oss upp till deras våning. Alla hade börjat småprata med varandra, själv stod jag med Chaz och Maggie och pratade. Fast Maggie var ganska inne i hennes mobil så det var mest jag och Chaz som pratade.
Tillslut plingade det till och vi var framme på deras våning. Vi klev alla ut ur hissen och började gå åt vänster där Ryan pekat att rummet låg.
Justin smet förbi alla och låste upp dörren, sedan ställde han sig snällt och höll upp dörren för alla andra. Jag tackade tyst, jag ville inte att han skulle höra. Men han måste ha gjort det för jag kunde höra ett varsågod tillbaka. Jag tittade upp mot Justin och han log, det dära underbara leendet. Jag vet inte var det är med det men jag blir glad på något sätt. –Nej jag är inte kär i honom! Utan man blir bara lycklig av det, på något sätt.
Så jag klev in i rummet och satt mig i soffan med resten av gänget.
-I wanna get to know u guys. Sa Justin och hans killkompisar hängde på.
I'm so sorry!
har inte varit hemma, haft läxa och ingen fantasi..
Det hjälper verkligen mer komentarer.
Sprid bloggen snälla ...
Internet funkar inte..
Filed under: Allmänt
Men då kanske jag får tid att skriva några kapitel
Försöker verkligen
Filed under: Allmänt
Jag har ju inte så bra fantasi -Varför skaffar man då en novellblogg?
men jag försöker verkligen skriva.
SORRY
You have to fight - 5
Filed under: You have to fight
Vi var nu ute på isen för att värma upp. Vi hade 20 minuters uppvärmning.
Jag tittade upp på läktaren, det kändes så mäktigt. Det var riktigt stort. Att jag Nora Hansen skulle få spela här
inför så många människor. Arenan var långt ifrån full. Men Människorna hade börjat anlända och platser fylldes på en efter en.
Jag stod i kön och väntade på att det skulle bli min tur.
-Look there! sa Abbey som stod bakom mig. Hon pekade lite försiktigt upp mot läktaren där det satt tre killar och en stor man.
Sedan var det min tur. Jag åkte så fort jag kunde och tillsist sköt jag och det blev mål. YES tänkte jag för mig själv.
När jag sedan ställde mig i kön igen var jag tvungen att titta upp mot dom dära killarna. Jag kunde se att det var Justin och hans kompisar. Efter ett tag kom jag på mig själv att titta på dom när jag såg att killen i mitten vinkade. Snabbt vände jag tillbaka huvudet och försökte fokusera på uppvärmningen.
Jag stod redo att teka, pucken var framför mina ögon och sedan släpptes den ner isen. Matchen var igång!
Vi spelade grymt bra. I första perioden tog vi ledningen med 2-0, i andra kunde Tjeckien göra ett mål men vi tog snabbt igen det till 3-1. Matchen slutade med vinst till oss, 5-2. När vi tackat motståndet och domaren slog vi klubborna i isen för att tacka publiken. Och jag kunde inte råför att titta upp mot läktaren där Justin satt. Det var något märkligt med honom. Han tittade på mig på något speciellt sätt, jag vet inte om jag gillade det. Visst han verkade snäll men det var inte på ett sånt sätt han tittade på mig. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Men som om att han vill någor från min. Han tittar med hans perfekta ögon på mig, och det känns som om att blicken kommer genom hela huvudet.
Efter matchen när vi sprungit ut mjölksyran och duschat gick vi i en gemensam trupp till matsalen som låg en liten bit bort. Alla gick i deras USA mjukisdressar med jackan utanpå och en mössa på huvudet.
Jag gick sist med Clara och Beth.
-Nora! I think there is someone that want to talk to you. sa Clara och pekade bakom mig.
Jag vände på huvudet och 50 meter bot stod Justin och hans vänner. Han vinkade att jag skulle komma. Själv skakade jag bara på huvudet. Jag var inte intreserad av att prata med honom, och jag kan inte bara springa iväg från laget jag skulle tappa bort mig.
-Go! We'll wait. sa Abbey.
-No I'm not going! If he want something he can come to me. svarade jag och fortsatte gå.
-Just go and look what he wants? please sa Clara.
-Okej then sa jag lite små irriterat. Inte på laget men på Justin, jag vet inte varför jag bara va de.
-And don't forget to take his autograph for me! Skrek Clara när jag var på väg mot killarna.
Jag såg hur ett leende kom på killarnas ansikten efter Clara skrek det där.
-So what do you want? frågade jag lite irriterat när jag kom fram till de.
-Oh, someone is not on the right mood. sa Justin och gjorde en ledsen min.
-Just say what you want so i can go, sa jag mer irriterat efter hans min.
-I tought you wanted to talk? Sorry but I mean I saw when you looked at me.
-And? I can't look at you? Okey I'm going then. sa jag och vände på klacken.
-No stop, I didn't say that. But go if you want to. sa han, han lät lite ledsen inte så att han grät men ja ni förstår.
-Oh wait! Ropade Justin.
-What? sa jag och tittade på honom med frågande ögon. Han såg ut att leta efter något. Tillslut hittade han det, det var en pappersbit. Han tog pennan han hade i vänstra handen och skrev snabbt något. Sedan tog han en till pappersbit och skrev något längre.
-Your friend wanted my autograph, sa han och log medans han sträckte fram lapparna.
-Oh thanks I'm sure she's gonna freak out. sa jag och gick mot laget som väntade på mig.
Hela laget hade deras blickar mot mig när jag närmade mig. Men jag vände på stegen och styrde mot matsalen som vi skulle äta i. Snabbt kände jag att jag hade hela laget i hälarna. Men ingen hade sagt något om Justin. Vilket jag tyckte var skönt.
Vi paserade ett hörn som där vi var tvungen att svänga höger. Där bröt det ut!
Alla skrek frågot om honom jag kunde inte höra ett ord.
-GIRLS WAIT! Skrek jag för att få tyst på de.
-I can tell you tonight now im just hungry! So let me eat, and Clara here is his autograph. sa jag och sträckte fram lapparna.
-Thanks! sa hon och skrattade.
Jag fortsatte gå mot matsalen.
-Nora I don't think this is for me! hörde jag Clara säga.
-What? the autograph is for you I don't want one. sa jag.
-No not that, there is one paper to you here! jag vände mig om och hon gav mig en lapp.
förlåt för att jag inte har skrivit...har ingen orsak
Förlåt
Filed under: Allmänt
Jag har väldigt svårt för att börja novellen. Får helatiden ideer som kan hända
sen.
I helgen ska jag försöka skriva så mycket som jag bara kan.
Men det kommer nog inget ikväll....
Jag vill gärna ha tips om vad jag kan skriva och saker jag kan göra bättre!
You have to fight - 4
Filed under: You have to fight
Jag vaknade 8.00am av att väckaren ringde. Ovanligtvis steg jag upp direkt. Jag var så himla peppad på match nu.
Våran första match skulle börja 1.00 pm och mötet var Tjeckien.
De andra var också ganska snabba på att stiga upp. Vi drog snabbt på oss våra mjukiskläder. Sånna som alla i laget har. Blåa med lite rött på och det stod USA på dem och på det vänstra bröstet var det USA loggan.
-Are you ready? frågade Clara när hon stod redo i dörren för att gå ner och äta frukost.
-Yes! skrek jag och sprang ut genom dörren.
Vi gick nu i en samlad trupp från bussen och vi var på väg in i arenan där vi skulle spela. Människor korsade oss från höger och vänster. Vi fick nästan trycka oss genom folkmassan för att få oss in i arenan.
När jag skulle gå in i omklädningsrummet vände jag snabbt huvudet åt vänster och sedan tillbaka. Där fanns det ett ansikte som jag så väl kände igen. Men who the fuck was it? Jag var tvungen att veta så jag gick ut och tittade dit. Där stod han. Justin Bieber med sina kompisar gissar jag, och pratade med någon vakt.
-Clara look who's here, sa jag tyst så att igen annan skulle höra. Hon stack försiktigt ut huvudet för att kolla!
-OMB!!! skrek hon. Jag försökte snabbt täcka för hennes mun med mun handflata. Clara började bara skratta och jag följde på.
-What's happening? frågade Dani. Dani var en spelare i laget.
-Go outside the door and look at your left, sa jag när jag skrattat klart.
Snabbt vände hon på klacken tillbaka in i omklädningsrummet och visade med chester att de var på väg hitåt.
Vi var fort upp och satt oss och pratade som om att inget hade hänt.
Jag såg i ögonvrån hur det rörde sig i dörröppningen. Så av en automatisk reflex tittade jag dit.
Där stod tre killar i våran ålder och tittade in i vårat omklädningsrum.
Jag kunde inte råför att jag började le när han kollade in i rummet. Allt som just hänt spelades upp i mina tankar.
-So what are you smiling at? frågade Justin när han kom mot mig.
-Oh me? Nothing sa jag och försökte få mig ur situationen.
-I saw that it was something, sa han lite flörtigt.
-Haha no it was nothing sa jag och försökte låta alvarlig.
-Okej if you dont wanna say it. We have to go now bye and good luck!
-Thanks, and goodbye! sa jag tillbaka.
När killarna lämnat rummet började alla skratta.
har haft jätte svårt för att skriva...blev kort som vanligt.
men jag har redan börjat på nästa.
Borta hela helgen
Filed under: Allmänt
Jag kommer att fara bort hela helgen.
Har match och ska sova på hotell......
kommer inte uppdatera
You have to fight - 3
Filed under: You have to fight
Nu stod vi alla spelare och blev uppropade en och en. Vi skulle nu åka en buss som skulle ta oss till flygplatsen.
När vi landade stod det en gubbe där som skulle visa oss vägen till hotellet, han var ganska lång och såg jätte ståtlig ut i sin kostym och med USA skylten i handen.
När vi anlände till hotellet, ropade de upp namn. Fyra och fyra, så som man skulle sova.
-Maggie, Abbey, Nora and Clara. You have room 325.
-YEES, skrek Maggie och hoppade på mig och Abbey.
Vi gick upp till rummet, eller vi åkte hiss. Vi stod utan för dörren som hade numret 325 och Clara drog kortet så att dörren öppnades.
-I’m gonna sleep here! Sa jag och slängde mig i den ena dubbelsängen.
-And I will sleep next to you! Sa Clara inte långt efter och slängde sig också ner i sängen.
-Then it’s you and me, sa Abbey flörtigt till Maggie.
-Oh, nice. Svarade hon tillbaka.
När vi alla hade bäddat våra sängar och packat upp våra kläder i garderoben fick vi alla ett sms.
’’Meeting in room 500 in 10 minutes’’
Vi gick tillsammans in i rummet och satt oss. Där satt alla andra på stolar. Det såg ut som ett klassrum.
Vi satt där inne i säkert 1 timme om inte mer, och ledarna informerade oss om vad som kommer hända. Hur vi ska bete oss och en massa mer.
-The captain for this year is Nora! När tränaren sa de blev jag väldigt chockad, jag kapten.
-Wow, thanks. Sa jag.
-Nora do you have your computer with you? frågade Maggie.
-Yes, it's in my bag, there! sa jag och pekade mot väskan som låg en bit bort.
-Can i borrow it?
-Yes just take it! haha
Jag låg i sängen och tittade upp i taket, och tankarna for fortfarade runt. Det kändes så himla roligt.
Då kom jag på att Frida skulle hit. Jag reste mig upp och sökte mobilen. Tillslut hittade jag den på sängbordet.
Jag öppnade kontakterna och sökte upp Frida och tyckte sedan på den gröna luren.
Det gick några signaler innan hon svarade.
-Frida här!
-Hej, det är Nora!
-Hej!!! Vilket hotell bor ni på?
-Bond Place Hotel, tror jag. Ni då?
-Samma!!
-Bra, vilket rum har du?
-210, men jag kan inte träffas idag...vi ska ha möte och sen ska vi umgås med laget och en massa annat...men imorgon!!
-Ja, det blir bra. Vi ska nog bara ta det lungt ikväll, men vi får höras imorgon! Hejdå
-Hejdå!
Jag skulle precis lägga ner mobilen när jag kände att jag hade några blickar på mig. Jag tittade upp och alla i rummet tittade på mig som om att jag var från mars.
-What? frågade jag.
-Who were you talking to? And what kind of language was it? frågade Clara.
-It was a friend from Sweden, and it was swedish, sa jag och skrattade.
-How can you speak swedish ? frågade återigen Clara eftersom de andra redan visste varför.
-My dad is from sweden, so i've been there a few times and we speak swedish with dad all the time.
-Nora, Clara and Abbey come here! ropade Maggie som satt i en forölj med min dator i knät.
-What is it? frågade Abbey.
-Can we take a picture so i can tweet it?
-Yeah sure I have to make a tweet too! sa jag medans jag lutade mig fram så jag syntes i kameran med dom andra.
När hon hade tweetat den gick jag in och skrev ''We are chilling in our hotel room, sweet''.
Jag kollade sedan runt på en massa olika sidor och försökte kolla om jag kunde hitta något roligt.
Jag gick fick mig in på en hemsida om just denna cup som vi var på. Det stod allt där och då menar jag allt.
Villka lag, vilka som spelade i varje lag. Det stod till och med hur mycket man vägde och hur lång man var.
Sedan kom jag till något annat. Justin Bieber i Toronto för att se damer U-18, with his friends Ryan and Chaz''
-Hahaha, look here! sa jag och visade de andra vad som stod.
-Omg, then we have to meet him, I need to see his beautiful face and i mean OMB, sa Clara när hon lekte en galen Beliber, därefter låg vi alla på golvet ihop vikta för att vi skrattade så mycket.
Finaly!
Not the best dock...
Skola och träning
Filed under: Allmänt
Hann inte klart de....hade träning och kom just hem...
Tyvärr
Filed under: Allmänt
Har suttit och skrivit nu, det är nästan klart.
Men jag är jätte trött så att det känns som om att jag bara
skriver för att skriva och det blir inge bra...
Så det kommer inget ikväll.
MEN IMORGON!!
Äntligen!
Filed under: Allmänt
Äntligen har jag en design!
Tack vare
Denna tjej!
TACK SÅ HILMA MYCKET!!
Nu ska jag försöka komma igång med skrivandet.
Nora Hansen med sina ny fyllda 17 år bor i storstaden New York tillsammans med sin familj. Hennes pappa är ursprungligen från Sverige men flyttade dit för att kunna spela i NHL. Nu har han avslutat sin karriär på isen och är numera tränare för Noras lillebror Nils medans hon själv spelar i damlaget som finns i NY. Som dem flesta tonåring så går hon i skolan och umgås med vänner. Direkt efter skolan så spelar hon hockey. Hennes familj är ganska rika och hon är väl rätt så populär i skolan men det är inget som hon direkt bryr sig om. Istället för att ha det senaste för flera dollar sedlar som vissa snobbar så har hon det som är snyggt. En dag får hon hem ett brev som innehåller en mycket glädjande nyhet. Nora skulle få spela i U18 laget i en tunering som skulle äga rum i Kanadas Toronto. Under tiden i hockey landet själv så får hon träffa en mycket välkänd person som skulle få henne på fall.
